His reign is about to begin

Kevin Mirasi has been shown multiple
times who the person Antichrist is. He
is a man, a leader on the world arena
today, ready for a next career step.

His name is not mentioned again in
the below prophetic vision which
Kevin received on Dec 29. But he has
many times before referred to Barak
Obama as the coming Antichrist.

Clearly revealed to Kevin in many
different dreams&visions.

https://injesuschrististand.blogspot.se/2017/12/his-reign-is-about-to-begin-plans-are.html

Identification of the second Beast

Sadhu Sundar Selvaraj is telling about
a moment when God clearly told him
that the current pope Francis is "the
second beast", as told of in the Bible
in the Book of Revelation chapter 13.

Carman-Revival In The Land

Carman is a fantastic christian inspirer.
Especially in revealing a christian´s
authority over the powers of darkness.

God´s standard

If it was ok in God´s view to kill
babies in the mother´s womb; then
Mary had all the human right in the
world to abort God´s Son - Jesus the
Messiah.

If it is ok and even something fine -
to be encouraged - with pre-marriage
sex as well as all kinds of strange
sexual relations;

Why did we not see Jesus then, the
Son of God, walk in forefront for such
rights; showing that sex is something
we must live out, and being a good
example, in practice, himself?

If up to the nations of the world to
decide the status of Jerusalem, why
"on earth" did God in his Word again
and again and again and again pro-
claim that Jerusalem belongs to him
and was given by him to his special
chosen people, Israel?

These three questions touches main
areas where humanity (incl.part of
the christian church) today is on
collision course with God. And there
will be a clash.

God today calls individuals and
nations to repentance - as we are
approaching the last days of the
current time-age; "the time of grace"
is soon coming to its end.

From New Age to Jesus

Healing the Soul Wounds

Grace

Salvation from God is reveived by
Grace;

Ephesians 2:8-9
"For it is by Grace you have been
saved, through faith.. it is the gift
of God - not by works so that
noone can boast."

The word Grace can be derived from
the greek bible and the word "grazia"
which means "for free".

When we think of something that we
would get for free, we think that it
must be something cheap, or that the
one offering "the gift", wants to earn
something on us, that there is some
hidden terms connected to the gift.

But then we think of the giver as a
sales-person. We don´t trust the
giver´s motives.

God offers us salvation as a true gift.
That is because we can´t do anything
to earn it. As soon as we try to, we tell
God we want to get payment for what
we have worked, and the bible tells us
that the wage of or own incomplete
works, is eternal death.

Gospel of John 3:16
"God so loved the world, that he gave
his only Son, that whoever believes in
him (the Son) shall not perish but have
Eternal Life

God´s gift is not a cheap gift. It costed
him the life of his only Son, and there-
fore must have been absolutely necce-
sary, why should he otherwise do it for
all of us? And, the only motive for such
a gift must have been deep Love for us.

Noone offer his own son for someone
else, if he doesn´t love the other
person as much as the offered own son.

If we do not accept God´s free gift,
there is no salvation left for us, and we
will get lost for eternity.

So, there we have it, there was some-
thing hidden to the gift ? That is the
wrong way to look at it. God prepared
the gift out of pure love for us, because
we had all sinned and were already on
our way to eternal damnation.

For someone in life-imprisonment
a gift of grace can never be considered
as something cheap. For someone that
has made it well in life, by own hands,
the grace of God may be something
tempting to joke about.

But - before we come to Christ, we are
all sentenced to eternal life-imprison-
ment. No matter status in this life.

Jesus died a horrible death on the
cross, for our sin. God will honor
those that are meek at heart and
realize the need of his salvation, his
forgiveness of sin - in midst of their
failure or success in life.

God is the ruler of the universe, and
his grace is abundant. When we accept
his grace, his free gift, we do not honor
God by living in a powerness thinking.
The bible says that;

The book of Romans 10:12
"God has riches to give to everybody
that calls upon him".

If I was the owner of a company, and
had invited my staff to join "Christmas
table" and I had paid for it all. Then I
would not honor those who were meek
and only ate sparsely, as I have already
paid for them to eat abundantly.

God wants our own cup to be full, so
that it even runs over to others in need.
So they understand who God is and
restore the relation with him;

Psalms 23:5
You prepare a table for me in the
presence of my enemies, You anoint
my head with oil; my cup overflows.


Ask Jesus into your heart today, to
become your Saviour.

Thank him for hanging on that cross
in your place. Confess him as your
Lord from today.

And follow him with your life from
today in the way he leads you. He
will not follow you, but you are to
follow him and his Word. 

You will NEVER regret that you 
gave your life to Him. 

The Messiah - born by a virgin

¹⁸ Now the birth of Jesus Christ was as follows: After His mother
Mary was betrothed to Joseph, before they came together, she
was found with child of the Holy Spirit.

¹⁹ Then Joseph her husband, being a just man, and not wanting
to make her a public example, was minded to put her away
secretly.

 ²⁰ But while he thought about these things, behold, an angel of
the Lord appeared to him in a dream, saying, “Joseph, son of
David, do not be afraid to take to you Mary your wife, for that
which is conceived in her is of the Holy Spirit. 

²¹ And she will bring forth a Son, and you shall call His name
Jesus, for He will save His people from their sins.”

²² So all this was done that it might be fulfilled which was spoken
by the Lord through the prophet, saying: ²³ “Behold, the virgin
shall be with child, and bear a Son, and they shall call His name
Immanuel,” which is translated, “God with us.”

²⁴ Then Joseph, being aroused from sleep, did as the angel of the
Lord commanded him and took to him his wife, 

²⁵ and did not know her till she had brought forth her firstborn Son.
And he called His name Jesus.

----------------

Don´t take light on this story. It is not a fairy tale but
the true story behind why we celebrate Christmas.

The way Mary got pregnant opened the only way for
us to God, the only way to save us from eternal
damnation in hell.

Born by a woman, Jesus became a human and could
die for humans.

With God as his Father (conceived of the Holy Spirit),
Jesus was not part of a human sin heritage, like we are.

He strived unto blood to maintain a life without sin,
and by this he could finally, absolutely rightious him-
self, die on a cross of curse for sinful men and women.

Esters Bok i Bibeln - Församlingens kallelse

Inledning

Esters bok är den sista av de historiska böckerna i Gamla Testamentet. Händelserna tilldrar sig ca 480 år före Kristus. På den tiden regerade kung Ahasveros i ett världsrike som sträckte sig över större delen av den då kända världen, från Indien ända till Etiopien.

Ahasveros var ett slags kungarnas kung. Hans ord var lag. Ahasveros
regerande utgick från "Susans borg". Susa var huvudstad i Elam, som
ingick i det dåvarande Persien, närmast motsvarande dagens Iran.

Utöver hela Ahasveros rike fanns stora grupper av judar bland alla folkslagen, utspridda efter den babyloniska fångenskapen då större delen av alla judar blev bortförda ur dåvarande Israel. Även i Susa fanns en judisk koloni.

Esters bok är ett stycke judisk historia, med viktiga händelser vilka ihågkoms och firas under judarnas Purimhögtid. Men den är i högsta grad också en profetisk bok, som visar på den kristna församlingens koppling till det judiska folket och Israel. Framförallt menar jag att boken pekar på tiden strax innan Jesu andra tillkommelse, med en anspelning på den kristna församlingens roll som en spegling av Esters liv, där boken i ett avsnitt säger - mycket utmanande; 

Ester 4:13-14
..sa Mordokai att man skulle ge Ester detta svar: Tänk inte att du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att du är i kungens hus. Nej, om du är tyst vid detta tillfälle, så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll, men du och din faders hus, Ni ska förgöras

Men vi ska inte föregå berättelsen mer än så.


Ahasveros söker en ny drottning

Inledningsvis i Kap 1 av Esters Bok beskrivs hur drottning Vasti under en längre tid visar förakt för kung Ahasveros, vilket leder till att han till slut tröttnar på hennes ej föredömliga uppträdande, och vill ta ifrån henne den kungliga värdigheten:

Ester 1:17-21
För vad drottningen har gjort ska komma ut bland alla kvinnor, och ska leda till att de föraktar sina män, då de ju kan säga: ’Kung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom inte.’.. Om det så täcks kungen, må han därför låta en kunglig befallning utgå — och må den upptecknas i Persiens och Mediens lagar, så att den blir orygglig — att Vasti inte mer ska få komma inför kung Ahasveros’ ansikte; och hennes kungliga värdighet give kungen åt en annan, som är bättre än hon. När så den förordning som kungen utfärdar blir kunnig i hela hans rike.. då ska alla kvinnor ge sina män den ära de bör.. Detta tal behagade kungen och furstarna.. 

Efter en tid börjar Ahasveros tänka på att hitta en annan drottning i Vastis ställe. Man samlar in vackra jungfrur från hela riket och förbereder dem för att en efter en få träffa kung Ahasveros. En av dem är en judisk flicka, Ester, vars föräldrar är döda och hon har uppfostrats av sin styvfar och släkting Mordokai:

Ester 2:2-17
Då sa kungens män som betjänade honom: ”Må man för kungens räkning söka upp unga och fagra jungfrur, och må kungen i sitt rikes alla hövdingdömen förordna vissa män som samlar alla dessa unga och vackra jungfrur till fruhuset i Susans borg och överlämnar dem åt kungens hovman Hege, kvinnovaktaren, och man ska ge dem vad som behövs till deras beredelse. Och den kvinna som kungen finner behag i ska bli drottning i Vastis ställe.” Detta tal behagade kungen, och han gjorde så.. I Susans borg fanns då en judisk man som hette Mordokai.. Han var fosterfar åt Hadassa, som också kallades Ester, hans farbrors dotter; för hon hade varken far eller mor. Hon var en flicka med skön gestalt, vacker att se; och efter hennes fars och mors död hade Mordokai upptagit henne som sin egen dotter. Då nu kungens befallning och påbud blev känt.. blev också Ester hämtad till kungshuset och överlämnad åt kvinnovaktaren Hegai. Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att ge henne vad som behövdes till hennes beredelse, även den kost hon skulle ha.. Då nu ordningen att gå in till kungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbror till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begärde hon inget annat än det som kungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, rådde henne till. Och Ester fann nåd för allas ögon, som sågo henne. Ester blev hämtad till kung Ahasveros.. Och Ester blev kungen kärare än alla de andra kvinnorna, och hon fann nåd och ynnest inför honom mer än alla de andra jungfrurna, så att han satte en kunglig krona på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe.

Ahasveros finner alltså det han söker, och gör Ester till drottning. Han ställer till stor fest. Ester har blivit noga instruerad av sin styvfar att inte avslöja sitt judiska ursprung. En komplott mot kungen avslöjas av Mordokai och två hovmän avrättas, en händelse som vi senare ska se få stor betydelse:

Ester 18:23
Och kungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära..När efter hand jungfrur för andra gången samlades och Mordokai satt i kungens port (men Ester hade, som Mordokai bjöd henne, inte talat något om sin släkt och sitt folk, för Ester gjorde efter Mordokais befallning, som när hon var under hans vård), vid den tiden, medan Mordokai satt i kungens port, blev Bigetan och Teres, två av de hovmän hos kungen som höll vakt vid tröskeln, arga på kung Ahasveros och sökte efter tillfälle att bära hand på honom. Om det fick Mordokai kunskap, och han berättade det för drottning Ester; därefter talade Ester om det för kungen... Saken blev nu undersökt..; och de blev båda upphängda på trä. Och detta upptecknades i krönikan, för kungen.


Den onde Haman

Hos Kungen finns en högt uppsatt tjänsteman vid namn Haman. Alla böjer knä och faller ner inför Haman när han passerar genom porten. Men Esters styvfar Mordokai gör inte det. Mordokai avslöjar till slut att det har med hans judiska härkomst att göra. Haman blir ursinnig bortom allt förstånd; han bestämmer att inte bara bära hand på Mordokai utan att döda alla judar i hela Ahasveros världsrike;

Ester 3:1
En tid härefter upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet.. Och alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, för så hade kungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde inte knä och föll inte ner.. ”Varför överträder du konungens bud?” Och när de dag efter dag hade sagt så till honom, utan att han lyssnade till dem, berättade de det för Haman, för att se om Mordokais förklaring skulle få gälla: för han hade berättat för dem att han var en jude. När nu Haman såg att Mordokai inte böjde knä eller föll ner för honom, uppfylldes han med vrede. Men det tycktes honom för lite att bära hand bara på Mordokai.. utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som fanns i Ahasveros’ hela rike, därför att de var Mordokais landsmän.. Och Haman sade till kung Ahasveros: ”Här finnes ett folk som bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes alla hövdingdömen. Deras lagar är olika alla andra folks, och de gör icke efter kungens lagar; därför är det inte kungen värdigt att låta dem vara. Om det så täcks kungen, må därför en skrivelse utfärdas, att man ska förgöra dem.. Då tog kungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovän. Därefter sade kungen till Haman: ”Silvret har du, och med folket gör du som du finner för gott.. Men kungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestörtning rådde i staden Susan.

Det här är oerhört intressant. Det framgår ingenstans att judarna inte följde kungens lagar. Det var Haman som la fram det på ett illvilligt sätt inför kungen. Den enda "lag" det framgår att någon bröt mot var Mordokai som inte bugade för Haman.

På samma sätt anklagas idag judar och Israel för allt möjligt, men de verkliga motiven bakom är antisemitism, ett hat mot den stolthet och den höghet som Gud lagt ner i det judiska folket.

Mordokai pläderar inför drottning Ester

Mordokai blir naturligtvis mycket upprörd och utom sig av beslutet att det nu planeras för att hans folk ska förintas, ett beslut som tillkommit för att Mordokai vägrat att böja sig för Haman vilket vore mot hans judiska tro;

Ester 4:1-3

När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop. Och han begav sig till kungens port och stannade framför den, för in i kungens port fick ingen komma, som var klädd i sorgdräkt. Och i varje hövdingdöme dit kungens befallning och påbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, grät och klagade.. 

Mordokai sänder nu genom ombud meddelande till drottning Ester, att hon ska gå in till kungen och söka nåd för sitt folk. Ester har ännu inte bekänt öppet att hon själv är av judisk börd. Ester menar att det är förenat med stor fara att gå inför kungen utan att vara kallad;

Ester 4:8-11
Och en avskrift av det skrivna påbud som hade blivit utfärdat i Susan om att de skulle utrotas lämnade han honom också, för att han skulle visa Ester den och berätta allt för henne, och ålägga henne att gå in till kungen och be honom om misskund och söka nåd hos honom för sitt folk..Alla kungens tjänare och folket i kungens hövdingdömen vet, att om någon.. går in till kungen på den inre gården utan att vara kallad, så gäller för var och en samma lag: att han skall dödas, om inte kungen räcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken på att han får leva. Men jag (Ester) har icke på trettio dagar varit kallad att komma till kungen.

I nästa stycke kan vi läsa hur Mordokai står på sig och hävdar att Ester har inget val - hon måste våga gå inför kungen. Och egentligen räddar hon troligvis även sig själv genom detta, medan Gud kan rädda judarna på annat sätt. Mordokai fortsätter; Är det kanske så att Ester kommit till kunglig värdighet just för denna tid?

Ester 4:12-17
När man nu berättade för Mordokai vad Ester hade sagt, sa Mordokai att man skulle ge Ester detta svar: ”Tänk inte att du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att du är i kungens hus. Nej, om du är tyst vid det här tillfället, så ska nog hjälp och räddning komma till judarna från något annat håll, men du och din faders hus, Ni ska förgöras. Vem vet om du inte just för en sådan tid som denna har kommit till kunglig värdighet?” Då lät Ester ge Mordokai detta svar: Gå åstad och samla alla judar som finns i Susan, och håll fasta för mig.. därefter vill jag gå in till kungen, fastän det är emot lagen. Och ska jag gå förlorad, så må det då ske.” Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles som Ester hade bjudit honom.

Ester blir utmanad. Hennes folk är i fara, även Mordokai, han som ”varit hennes uppfostrare” till nåden hon nu står i. Ester är i en unik ställning att kunna plädera för judarna inför kungen. Kommer hon att undandra sig ansvar och kallelse av rädsla eller bekvämlighet, förneka sitt ursprung? Hur går det då med Ester, hon är själv judinna?

Här finns en profetisk koppling till den kristna församlingen. Vi som kommit in i nåden. Tror vi att vi klarar oss undan att behöva stå för det judiska folket varifrån vi har våra andliga rötter, bara för att "vi är i kungens hus" och sjunger lovsång och fortfarande upplever välsignelse? Det är underbart och rätt, men jag tror det kommer en tid då vi måste välja att stå upp tydligt i många frågor som går emot världens syn, och en av de viktigaste gäller försvaret av judarna och Israel. Där är det mycket hög tid för församlingen att komma in i Guds plan.

Ester, hon bestämmer sig för att trotsa "lagen" och våga gå inför kungen och plädera för det judiska folket. Känn de profetiska vibrationerna. Församlingen, Jesu brud, är kallad att plädera inför kungars kung Jesus Kristus för det judiska folket och nationen Israel.

Gud vill rädda dagens judar ur alla de länder de idag är spridda till, han vill församla dem och föra dem till Israel där de ska fullfölja sin profetiska kallelse. Det är ett massivt motstånd mot detta. Förstår vi att vi fått nåd att komma till kungavärdighet för att omfatta också en djup omsorg om, och en förbönstjänst för, det judiska folket?


Ester går inför kungen

Ester träder "på tredje dagen" inför kungen för att påbörja sin plädering för sitt folk. Det var på tredje dagen Jesus uppstod och nåden kunde börja flöda. Lagen fick ju sin ände i Kristus till rättfärdighet för var och en som tror (Rom 10:4), d v s vågar gå in i kungens närhet. Haman tror att eftersom Ester även bjudit in honom, så väntar honom upphöjelse och ära..;

På tredje dagen klädde Ester sig i kunglig skrud och trädde in på den inre gården till kungshuset.. När nu kungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nåd för hans ögon, så att kungen räckte ut mot Ester den gyllene spiran.. ”Vad önskar du, drottning Ester, och vad är din begäran? Gällde den också hälften av riket, så ska den beviljas dig.”Ester svarade: ”Om det så täcks kungen, må kungen jämte Haman i dag komma till ett gästabud, som jag har tillrett för honom.. Då sade kungen: ”Skynda att hämta hit Haman, för att så må ske, som Ester har begärt.” Så kom då kungen och Haman till gästabudet, som Ester hade tillrett. 6Och när vinet dracks, sa kungen till Ester: ”Vad är din bön? Den vare dig beviljad.. Ester svarade och sade: ”Min bön och min begäran är: om jag har funnit nåd för kungens ögon, och det täcks kungen att bevilja min bön och uppfylla min begäran, så må kungen och Haman komma till ännu ett gästabud, som jag vill tillreda för dem; då ska jag i morgon göra som kungen har befallt.” Och Haman gick därifrån den dagen, glad och väl till mods. Men när han fick se Mordokai i konungens port och denne varken stod upp eller ens rörde sig för honom, då uppfylldes Haman med vrede mot Mordokai.. och jämväl i morgon är jag bjuden till henne, jämte konungen. Men vid allt detta kan jag dock inte vara till freds, så länge jag ser juden Mordokai sitta i kungens port.” Då sa hans hustru Seres och alla hans vänner till honom: ”Res upp en påle, femtio alnar hög, och be i morgon kungen, att Mordokai ska bli upphängd på den; då kan du glad komma med kungen till gästabudet.” Detta behagade Haman, och han lät resa upp pålen.

Ester skjuter av någon anledning upp sin plädering och inbjuder till ännu ett gästabud. Haman är full av förväntan att få komma inför kungen och drottningen, bli ärad och framlyft. Men samtidigt står han inte ut med att en enskild jude, Mordokai, fortfarande sitter i porten utan att buga för honom. Haman, som på ett illvilligt sätt bedragit kungen till att utfärda påbud om att döda alla judar, börjar därför här själv förbereda Mordokais död, men..


Den onde Haman får sin dom

Inför det påföljande gästabudet, oroas kungen inombords och har svårt att sova. Han vill läsa i krönikan över minnesvärda händelser i riket. Här kommer nu händelsen med de två hovmännen som stämplade mot Ahasveros in i bilden igen;

Ester 6:1-12
Den natten kunde kungen inte sova; därför lät han hämta krönikan, där minnesvärda händelser var upptecknade, och man föreläste ur den för kungen. Då fann man där skrivet, att Mordokai hade berättat, huru Bigetana och Teres, två av de hovmän, som höll vakt vid tröskeln, hade sökt tillfälle att bära hand på kung Ahasveros. Kungen frågade: ”Vilken ära och upphöjelse har vederfarits Mordokai för detta?” Kungens män, som betjänade honom, svarade: ”Inget sånt har vederfarits honom.” Då sa kungen: ”Är någon nu på gården?” Och Haman hade just kommit in på den yttre gården till kungshuset för att be konungen, att Mordokai skulle bli upphängd på den påle, som han hade låtit sätta upp för hans räkning. Så svarade honom då kungens tjänare: ”Ja, Haman står därute på gården.” Kungen sa: ”Låt honom komma in.” När då Haman kom in, sade konungen till honom: ”Huru skall man göra med den man, som kungen vill ära?” Men Haman tänkte i sitt hjärta: ”Vem skulle kungen vilja bevisa ära mer än mig?” Därför sade Haman till kungen: ”Om kungen vill ära någon, så skall man hämta en kunglig klädnad, som kungen själv har burit, och en häst, som kungen själv har ridit på, och på vilkens huvud en kunglig krona är fäst; och man skall överlämna klädnaden och hästen åt en av kungens förnämsta furstar, och klädnaden ska sättas på den man, som kungen vill ära, och man ska föra honom ridande på hästen fram på den öppna platsen i staden och utropa framför honom: ’Så gör man med den man, som kungen vill ära.’” Då sade kungen till Haman: ”Skynda dig att ta klädnaden och hästen, som du har sagt, och gör så med juden Mordokai, som sitter i kungens port. Underlåt inget av allt vad du har sagt.” Så tog då Haman klädnaden och hästen och satte klädnaden på Mordokai och förde honom ridande fram på den öppna platsen i staden och utropade framför honom: ”Så gör man med den man, som kungen vill ära.” Och Mordokai vände tillbaka till kungens port; men Haman skyndade hem, sörjande och med överhöljt huvud.

Haman blir oerhört förödmjukad. Han som tänkt ont om Mordokai får själv sätta på klädnaden på Mordokai och leda hästen på vilken Mordokai sitter! Men det är inte slutet, det kommer att gå ännu värre för Haman. Beskrivningen av förloppet kan vara ett exempel på hur Gud kan verka genom församlingens bön och fasta. Ords 21:1 säger; Kungars hjärtan är i Herrens hand som vattenbäckar: han leder dem vart han vill.

Esters Bok 7:1-10
Så kom då kungen och Haman till gästabudet hos drottning Ester. Och när vinet dracks, sa kungen till Ester,..: ”Vad är din bön, drottning Ester? Den vare dig beviljad.. Drottning Ester svarade: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, o kung.., så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran. För vi är sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas och förgöras.. Då svarade kung Ahasveros och sade till drottning Ester: ”Vem är den, och var är den, som har fördristat sig att göra så?” Ester sade: ”En hätsk och illvillig man är det: den onde Haman där.” Då blev Haman förskräckt för kungen och drottningen. Och kungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick ut i palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att be drottning Ester om sitt liv, för han såg, att kungen hade beslutat hans ofärd. När kungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade kungen: ”Vill han också öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?” Knappt hade detta ord gått över kungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte. Och Harebona, en av hovmännen hos kungen, sa: ”Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resa upp för Mordokai, vilkens ord en gång var kungen till sådant gagn.” Då sade kungen: ”Häng upp honom på den.” Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta upp för Mordokai. Sen lade sig kungens vrede.

"Vid Hamans hus står redan en påle.."
Kungens vrede var starkt upptänd mot Haman efter avslöjandet om hans bedrägliga handlande mot kungen och judarna. Vreden släcktes inte förrän Haman, som agerat åklagare med hjälp lagen, själv blir upphängd på den påle han så noggrant förberett för Mordokai. Mordokai undgår pålen. Han bröt inte mot Ahasveros lag, det var falska anklagelser, han höll den för den troende konungsliga lagen, när han inte böjde knä för Haman i porten.

-----------------------

Judarna har upplevt flera Haman i historien. En Haman i vår närtid var naturligtvis Hitler. Idag är det andra krafter som inte står ut med att judarna har en höghet över sig som folk och nation. Man vill försöka kontrollera juden, och man vill kontrollera staten Israel, dela upp landet och Jerusalem. Helst ska nog landet stå under viss FN insyn. Man använder lagrum till hjälp för att anklaga.

Man vill hindra Guds profetiska plan med judarna och Israel. Starka krafter är i verksamhet till att förvränga sanningen och uppväcka känslor - så att världsledare ska fatta beslut utifrån falsk information. Precis så som skedde genom Haman och hans listiga anslag inför Ahasveros

Ytterst är det Satan själv som försöker hindra Guds planer. Han vill hindra Guds planer med två folk; Församlingen och Israel.

1/ Satan vill inte att församlingen, konungen Jesus egen brud, ska förstå sin profetiska kallelse och vandra i den, där försvaret av det judiska folket ingår och hänger ihop med vårt eget väl. Där behöver vi upptäcka våra rötter och inte hålla tillbaka angående varifrån vi kommer - bibeln säger att frälsningen kommer ifrån judarna och även att vi hedningar som vilda grenar har inympats i det äkta olivträdet.

2/ Satan vill hindra det judiska folket, som efter lång exil återkommit till sitt land, att vandra in i sin profetiska kallelse, som också är geografiskt betingad.

Men - Guds planer går i fullbordan. Låt oss som församling och Jesu brud öppna oss för Guds hjärta för det judiska folket och landet Israel. Låt oss som församling samarbeta helhjärtat med Gud mot "den onde Hamans anslag" var vi ser dem. Låt oss lära av Esters exempel. Låt oss tänka på att Esters räddning låg i hennes agerande för judarna. Jag tror att församlingens inställning i denna fråga kommer ha betydelse för dess andliga liv.

Björn Hellman

What will deceive Christians

John Bevere shares about a moment when
he was going to speek to multiple people
at a meeting in Sweden.

God came to him and revealed that not all
things which look very good are actually
good, but can rather lead away from God.

https://www.youtube.com/watch?v=TuWeXT_1Br4

Helande är för Dig

Helandets grund - Jesu verk på Golgata

Jesu död och uppståndelse på korset för ca
2000 år sedan står som ett monument bakåt
och framåt i tid över Guds syn på synd och
förlåtelse. Vad priset är för synd, men hur
gärna han ville betala det.

Jesajas mäktiga profetia i bibeln talar
följande om Jesu verk på korset:

Jesaja bok Kap. 53:4-5
..det var våra sjukdomar han bar, våra
smärtor dem la han på sig, medan vi höll
honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud
och pinad. Ja, han var sargad för våra
överträdelsers skull och slagen för våra
missgärningars skull; straffet var lagd på
honom, för att vi skulle få frid, och genom
hans sår blir vi helade.

I 1 Petrus brev 2:24 i Nya Testamentet, som
blickar tillbaka mot det fullbordade korsverket,
står istället "har ni blivit helade".

Matteus evangelium 8:16-17 beskriver, genom
Jesu tjänst, de praktiska konsekvenserna
av Jesaja 53:
"Men när det hade blivit kväll, förde man till
honom många som var besatta; och han drev
ut andarna med sitt blotta ord, och alla som
var sjuka botade han, för att det skulle
fullbordas som var sagt genom profeten Jesaja,
när han sa: ”Han tog på sig våra krankheter,
och våra sjukdomar bar han.”

Så som varje människa blir frälst genom att
vända sig till Gud i tro på Jesus Kristus - på
samma sätt ingår helandet i Jesu försoningsverk.

En grundtanke jag har gällande helande från Gud
är: om Jesus hade gått omkring på jorden också
idag, såsom han gjorde beskrivet ovan i Matt 8, så
skulle han absolut självklart hela varje sjuk
människa direkt som vänder sig i tro till honom.

Bibeln säger ju att han är densamme igår, idag så
också i evighet. (Heb 13:8). Om kristna idag i sin
tjänst skulle stå i samma överlåtelse, tro och
smörjelse som Jesus stod i, skulle vi få se samma
saker hända och med samma omedelbarhet,
oavsett stor eller liten tro hos den vi ska betjäna.

Vi har inte någon grund i skriften för att tro på
annat sätt än detta.

Tittar vi bakåt i tid innan Jesu verk på korset, under
det Gamla Testamentet; så vet vi att under Mose tid
Israels folk vid ett tillfälle blev ombedda av Mose
att se upp till en kopparorm uppfäst på en
påle. Var och en av israeliterna som såg upp dit
blev helad. (4 Mos 21:8-9, Joh 3:14)

Denna kopparorm, som förebildar Jesus som bär
förbannelsen på korset, blev senare föremål för en
avgudadyrkan, en felaktig bild av vad den egentligen
var ämnad för. På samma sätt kan kristna idag ha en
brist på förståelse av vad som uträttades på korset.
Kung Hiskia rättade senare till teologin kring denna
kopparormen. Att läsa om i 2 Kon 18:4.

Såväl Mose som kopparormen på pålen är förebilder
på Kristus. (Apg 7:37)

Naaman helad från  spetälska

Hur tar man emot helande från Gud? Genom en
enkel tro på vad Gud uppenbarat som sin vilja,
visad först genom Jesu tjänst och senare genom hans
död på korset.

I Gamla Testamentet finns en intressant händelse
beskriven. En kung vid namn Naaman hade hört att
i Israel fanns en profet som förmedlade från Gud,
och Naaman kom nu till Israel för att söka denne
Elisa för att bli helad från spetälska. (2 Kon:5)

När Naaman kommer till huset där profeten Elisa
befinner sig, så kommer Elisa inte ens ut till
Naaman och hälsar. Han skickar istället ut sin
tjänare som säger till Naaman att gå och doppa sig
sju gånger i floden Jordan.

Naaman blir ursinnig över denna behandling, han
har väntat sig lite mer respekt för sin kunglighet
och lite mer ritualer, kanske långa och många böner.

Men Naaman blir påmind om att han blivit ombedd
om att göra något ganska enkelt (kanske för enkelt).
Naaman lyssnar och doppar sig till slut sju gånger i
floden - och "hans kött blev åter igen friskt, såsom
en ung gosses kött".

Är Gud ovillig - måste man tjata?

Vid ett tillfälle ber Jesu lärjungar Jesus att han ska
lära dem att be. De har sett att när Jesus ber så
inträffar alltid det han ber om.

Man kan tycka att Jesus då ska ge en klockren,
solklar undervisning om hur man ska be för att ta
emot från Gud. Och det är precis det Jesus gör -
men jag tror vi har svårt att uppfatta det:

Lukas evangelium 11:5-8
Ytterligare sa han till dem: ”Om någon av er har
en vän och mitt i natten kommer till denne och
säger till honom: ’Käre vän, låna mig tre bröd; för
en av mina vänner har kommit resande till mig,
och jag har inget att sätta fram åt honom’ så svarar
kanske den andre inifrån huset och säger: ’Gör mig
inte besvär; dörren är redan stängd, och både jag
och mina barn har gått och lagt oss; jag kan inte stå
upp och ge dig något.’ Men jag säger er: Om han
än inte av det skälet att han är hans vän vill stå
upp och ge honom något, så kommer han likväl,
därför att den andre är så påträngande, att stå upp
och ge honom så mycket han behöver.

Vad är det Jesus vill lära oss? Är det att Gud är
som en ovillig "vän" som gått och lagt sig och inte
vill stiga upp och ge oss det vi ber om? Är vår
Gudsbild sån att vi tror vi måste tjata på Gud för
att han ska ge oss saker vi önskar?

Jesus tar upp något mycket väsentligt vad gäller
bön och uthållighet och bönesvar. Jesus vet att
inom oss finns en strid mellan anden och köttet,
en tvivelskamp vi alltid kämpar i den här världen,
en kamp mellan tvivel och tro. Köttets gudsbild
är aldrig att Gud är god, man kan möjligtvis få
något om man tjatar tillräckligt så att han till slut
tröttnar och stiger upp och ger det vi ber om.

Men i vår ande finns en tro på en god Gud, och har
vi fått en rätt undervisning om Gud så vet vi att
han inte håller tillbaka något. När vi går in i bön
blir det en strid om tron. Köttet vill få oss att tro att
vi måste tjata och banka på dörren till Gud men
anden vill vila i tro och säga "jag har det redan", till
dess bönesvaret manifesterar sig. Vi behöver
vinna denna strid.

I tidsspannet mellan att vi börjar att be om något,
och till dess vi ska få det vi ber om - där är risken
stor att vår gudsbild förvrängs - att köttet tar över
och vi ger upp tron och får för oss att vi måste tjata
på en ovillig Gud. Då har vi inte längre kvar en
sann förväntan, trosarmen är inte utsträckt att ta
emot av nåd.

Där ett bönesvar uteblir uppstår lätt obiblisk lära -
för att förklara uteblivet helande och bönesvar. Man
vill tro att Gud hade en annan plan, något högre
syfte. Det blir ett sätt att försonas med situationen.

Men med detta förmedlas ju en osann bild av Gud -
samtidigt som man själv går fri. Bättre är att erkänna
att man själv, eller församlingen, inte räckte till i
tron, inte var på den trosnivå den kanske borde vara.

 Guds Ord är alltid sanningen i första rummet, inte
några våra erfarenheter. Dyrbara erfarenheter ska
vara sådana som pekar på att Guds Ord visat sig
vara sant och höll att stå på.  En erfarenhet kan
aldrig ändra på Guds Ords tillförlitlighet och Guds
uppenbarade vilja.

Att försonas med en situation till priset av en fel
gudsbild ger ingen sann frid baserad på vem Gud
är, och för oss inte framåt, utan får oss snarare att
 stanna upp och med risk för dold besvikelse.

Hinder för bönesvar

Jesus undervisar alltså i denna liknelsen om
att det kan finnas hinder för bönesvar i form av en
felaktig gudsbild. En köttets tro, eller en uppblandad
tro, kan verka fin och ödmjuk men är inte tro, om
man menar att man ska ändra på Gud eller påverka
hans vilja till det bättre. Gud är ju redan mycket
godare än vi nånsin kommer vara mot våra
barn. (Luk 11:11-13)

Ett exempel på uppblandad tro är när systrarna
 Marta och Maria ber Jesus skynda till deras sjuke
brodern Lasarus - som är på väg att dö. (Joh 11)
Systrarna hade en tro på Jesus, de kallade ju på
honom, de hade säkert sett flera av hans under -
men deras tro gick upp och ner med omständig-
heter, och de tyckte det var väldigt viktigt att
Jesus skulle komma "innan Lasarus blev för dålig".

I ett annat skriftställe undervisar Jesus om att fasta
ibland är nödvändigt för att övervinna motstånd
och hinder. I det aktuella exemplet driver Jesus
själv ut en ond ande, vilket hans lärjungar just
misslyckats med. (Mark 9:17-29)

Vid flera tillfällen när Jesus ska be för ett behov, så
tar han bara med sig sina 2-3 närmaste män in till
den sjuke. De som grät och sörjde lämnade han
utanför. Jag tror det är så att han ville lämna ute den
"uppblandade tron", eller där sorg stod i vägen, så
mycket som möjligt - för att få se ett så bra resultat
som möjligt. (Luk 8:49-55)

Allmänt var Jesus mycket starkare i anden än någon
annan. Ändå framgår det att han ofta bad starkt och
ibland också fastade. Det som sker när man söker
Gud i bön och även fasta, är att man går igenom
andliga portar och för stunden blir starkare i sin
tro och auktoritet, och även i sin klarhet över det
ämne man specifikt vill stå i tro för eller den
situation man vill be för.

Björn Hellman

Sann Gud och sann människa

Jesus var Guds Son

Det finns en hel del obibliska uppfattningar gällande Jesu ställning och identitet under sitt liv på jorden.

Den jag främst tänker på är uppfattningen att allt Jesus gjorde på jorden var ett uttryck för hans gudomlighet.

Sedan finns också uppfattningar där man förmänskligar hans jordeliv i alltför hög grad.

Det viktiga är naturligtvis att få tag i vad bibeln lär;

Joh 1:1, 14
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

Gal 4:4
Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,..

Luk 1:35
"Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son. 

Luk 3:22
Och den helige Ande sänkte sig ner över honom I kroppslig skepnad som en duva; och från himlen kom en röst: ”Du är min älskade Son; i dig har jag funnit behag.”

Fil 2:6-8
Han som var till i Gudsskepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han till det yttre vara som en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. 

Joh 8:58
Jesus sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Förrän Abraham blev till, är jag.” Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

Här framgår att Jesus är Guds Ord. Att han var till i Gudsskepnad i himlen. Men att han bereddes en kropp, och när han kom till jorden antog han istället tjänareskepnad till det yttre - han blev människa. 

Han är naturligtvis alltid Guds Son. Människa blev han genom att han blev född av kvinna. Guds Son var han (och är han utan något avbrott) för att Maria blev befruktad inte av ett vanligt umgänge med en man, utan av den helige Ande. Det var något heligt som blev fött.

Jesus går även så rakt på sak som att använda begreppet "jag är" om sig själv, vilket gjorde fariseerna och översteprästerna fullkomligt ursinninga.


Jesus som sann människa

När vi konstaterat det självklara, att Jesus under sitt jordeliv är Guds Son, vad är det då som gör honom även till sann människa. Och varför måste han vara sann människa för att kunna utföra sitt uppdrag på jorden?

Det framgick ovan i Fil 2:6-8 att Jesus utblottade sig när han kom i människogestalt. Han lämnade något som han hade i himlen när han kom till jorden. Det framgick också i Gal 4:4 att han blev ställd under lagen.

Om Jesus skulle kunna ta vår plats på korset, så måste han först ha levt en människas liv på jorden på ett fullkomligt rättfärdigt sätt. Han måste leva det som människa, inte som Gud. Jesus måste ha varit både sann Gud och sann människa. Annars finns ingen frälsning för oss. Bara en människa kan dö för människor. 

Jesus stora uppgift på jorden var att först fullborda lagen genom sitt liv och sedan ge sitt liv genom att bli gjord till synd och förbannelse och bli upphängd på ett kors.

Matt 5:17 
Ni ska inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda (lagen).

Rom 5:15
För om genom en endas fall (den förste Adam) de många har blivit underlagda döden, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåvan i och genom nåd — vilken, också den, är kommen genom en enda människa, Jesus Kristus (den andre Adam) — blivit på ett överflödande sätt de många beskärd.

Jesu jordeliv måste levas helt efter vanliga människors förutsättningar. Han kunde inte ha någon gräddfil. Det som var unikt med Jesus var att han, genom att han hade Gud till Fader, inte var född under arvssynden - därigenom hade han möjlighet att stå emot synden. Arvssynden är den svaghet som enligt Romarbrevet får alla människor att falla i synd när lagen blir en verklighet för människan;

Rom 7:5, 8-11
För medan vi ännu var i ett köttsligt väsende, var de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden...Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. För utan lag är synden död. Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv, och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död; för då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.

I Hebreerbrevet beskrivs Jesu liv på jorden som en svår kamp mot synd och frestelser, där Jesus blev frestad i allt, men utan att falla;

Heb 4:15
För vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, liksom vi, dock utan synd.
Heb 5:7-9
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande; och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som är honom lydiga, upphovet till evig frälsning.

Detta är mäktiga och revolutionerande ord. Här fastställs att Jesus trots att han "var Son" under "sitt kötts dagar" blev frestad i allt - utan att falla i synd. Det står att han blev så hårt frestad att han grät och ropade starkt till Gud och bad om räddning från döden. Vi vet att Jesus vid ett tillfälle även svettades blod. 

Detta säger oss att han inte skred fram i någon slags gudomlighet när han gick på jorden. Han hade en oerhörd kamp mot ondskan som gjorde att han var oändligt beroende av Faderns närhet och tilltal.

Det är "breathtaking" att tänka sig hur illa det skulle gått om Jesus gett efter för synden bara en enda gång. Vi kan förstås tänka att Gud kan inte synda, men uppenbarligen var det en oerhörd kamp Jesus kämpade mot synden och mot Satan, på en nivå som ingen annan människa upplevt.

Vi behöver lära oss att uppskatta inte bara att Jesus dog på korset; att han juridiskt sett kunde dö på korset för oss möjliggjordes just genom att han först levde ett fullständigt rättfärdigt liv och till 100% "stod emot till blods emot synden".

Den förste Adam blev placerad i en lustgård omgiven av Guds kärlek, men han föll ändå i synd. Den andra Adam levde ett liv ständigt trängd av mörkrets makter, men föll aldrig i synd.


Gjorde Jesus under för att han var Guds Son?

En fråga som kan dela kristna är om Jesus gjorde sina övernaturliga gärningar för att han var Gud, eller om han gjorde dem som en tjänare. Min bild är ganska klar på denna punkt och jag ska försöka utlägga detta med ord från bibeln.

Joh 14:10
Tror du inte att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord jag talar till er talar jag inte av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de är hans verk.

Joh 5:19
Då talade Jesus åter och sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan han gör endast vad han ser Fadern göra; för vad han gör, det gör likaledes också Sonen.

Jesus säger här att han inte talar sina egna ord. Och de gärningar "Jesus gör" är det egentligen Fadern som gör. Men eftersom Fadern bor i Jesus, så ser det ut som att det är Jesus som gör dem!

Jesus är här så ödmjuk inför Fadern och ger honom all ära. Han gör det inte "för att ära Fadern", utan därför att det verkligen är Fadern som ger honom orden och verkar genom honom. Så han kan inte göra annat. Jesu egen ära är hans ödmjukhet, tro och lydnad till Faderns vilja.

Jesu liv och vandring är helt enkelt i linje med hur vi som kristna brukar undervisa angående den frukt vi kan se genom våra liv - vi säger att vi ska ge all ära till Gud eftersom vi inte kan göra något i oss själva.

Jag är av den uppfattningen att Jesus, fast han var Guds Son, ödmjukade sig och kom i tjänareskepnad, och därför är hans liv ett exempel för troende att följa.

Fil 2:5-11
Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara som en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himmelen, och deras som är på jorden, och deras som är under jorden, och för att alla tungor ska bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

Här säger bibeln att vi ska vara som Jesus var. Det står att Jesus antog tjänareskepnad när han blev människa. Till det yttre befanns han vara som en människa, Han ödmjukade sig inför Fadern ända till döden.

Jesus var också i starkt behov av Faderns närhet och stöd. När vi ser honom agera starkt och med auktoritet i bibeln, så kanske vi glömmer den andra sidan av myntet, som beskrivs i följande bibelstycke;

Heb 5:7-8
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande; 

Jesus var ständigt oerhört beroende av Fadern. Han gjorde alltså ingenting alls efter eget huvud. De som säger att Jesus talade det han sa och gjorde det han gjorde för att han var Gud, dvs Guds Son, har fel.


Vi kan göra det Jesus gjorde

Det är snarare vi kristna som gör saker efter eget huvud. Vi agerar ibland på ett sätt som vi tycker är bibliskt och bra,vi följer mallen, men vi har inte tålamod att lyssna in Fadern i allt. 

Därför är de snarare vi som agerar i oss själva, och inte Jesus. Jesus var istället ödmjuk intill döden. Han lyssnade alltid in Fadern och var alltid lydig Fadern.

Därför kan vi göra de gärningar som Jesus gjorde - eftersom det var Fadern som gjorde gärningarna genom Jesus och inte han själv;

Joh 14:11-14
Tro mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Om inte, så tro för själva gärningarnas skull. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig, han skall också själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa ska han göra. För jag går till Fadern, och vad helst ni ber om i mitt namn, det ska jag göra,
för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Ja, om ni ber om något i mitt namn, så ska jag göra det.


Döpt i Anden - vandra i Andens kraft

Har vi glömt bort hur Jesus kom ut i tjänst?

Jesus gjorde troligtvis inga under när han växte upp och i sin ungdom. Detta kom in i hans liv i det att han gick ut i sin kallelse vid 30 års ålder, och "började sitt verk";

Luk 3:23
Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han började sitt verk.

Jesus lät döpa sig, och tog emot den helige Ande över sitt liv;

Matt 3:16
Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom.

Jesus fick gå igenom frestelser och prövningar för att bli stark i Anden, och inte vara stark i sig själv;

Luk 4:1-4, 14
Sen vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han inget; men när de hade gått till ända, blev han hungrig. Då sa djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så bjud denna sten att bli bröd.” Jesus svarade honom: ”Det är skrivet: ’Människan ska leva inte bara av bröd.’”
Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.

Vi får hålla med om att Jesus sätt att tjäna verkar vara en mönsterbild för den kristne.

Och varför skulle detta vara så konstigt. Han är ju huvudet för Kristi kropp. Han har satt sig ner, och nu är det vi som ska vandra runt på jorden. Till djävulens stora förtret är det nu inte längre bara en som går omkring och predikar, gör gott och botar, utan massor av troende människor i olika uppgifter och sammanhang.

Jesus är Guds Son av evighet, Han är vår räddare. Han kommer alltid vara den främste. Och därför är han alltid vår stora förebild; den vi vill efterlikna och härma, vad gäller att lyssna in Fadern, göra hans gärningar, vandra i kärlek, ödmjukhet, lydnad och tro.

//Björn