Saturday, May 7, 2016

Anita fick se vad som händer efter döden

Tidningen Inblick  | 23 jul , 2015

Som trettonåring fick Anita Kjaernet en syn om vad som händer efter döden. Hon vill berätta om den för att fler ska lära känna Jesus och förstå att det bara är genom att tro på Honom som man kommer till himlen.
2015_v30---LIVSBERÄTTELSE---STOR

Anita Kjaernet bor i en by utanför Edsbyn i Hälsingland och arbetar som kokerska på en kristen skola. Hon växte upp i Vansbro i Dalarna med sina föräldrar och en äldre bror. Hennes familj var inte troende kristna. Men Anita berättar att ”skogshuggarevangelisten” Sigurd Larsson predikade i hennes trakter när hon var barn på 60-talet.
– Jag hörde aldrig talas om Gud hemma. I skolan läste vi Bibeln på kristendomslektionerna, men jag upptäckte inte Jesus förrän jag var tretton år gammal. Jag hade en sorts barnatro och trodde att Gud fanns, men mer än så var det inte, säger Anita.

Lärde känna kristen familj

På fritiden hjälpte hon och en kompis till med hästar hos en familj som visade sig vara frälsta. En söndag då de var i stallet fick de frågan om de ville följa med till frikyrkan.
– Jag och min kompis följde med till gudstjänsten. På den tiden hade församlingen en väldigt låg medelålder och bestod av många barnfamiljer. När kören började sjunga tänkte jag de där människorna har något som jag inte har, minns Anita. Jag blev helt tagen och sa till min kompis att hit vill jag gå fler gånger. Men hon kände inte alls som jag. Jag började däremot följa med familjen på förmiddagsmöten.
Fick en syn
Under ett möte läste man från Markus 8: 36 där det står: ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
– Då gav Gud mig en syn, trots att jag inte var frälst än. Allt runtomkring mig försvann och jag stod plötsligt på en väg. Det var massor med folk som gick på vägen, unga som gamla. Några hade instrument med sig och sjöng och spelade, medan andra gick och pratade och skrattade. Jag undrade vart alla var på väg, men ingen verkade lägga märke till mig. Jag följde efter folkmassan och vi vandrade länge.

Vid Pärleporten

Anita beskriver att plötsligt blev det helt tyst och då hade vägen blivit så smal att det inte längre gick att gå i bredd, utan man fick gå på ett led efter varandra. Det var en andäktig tystnad, minns hon. Långt fram såg hon något som liknade en jättestor pärla. Det var en stor port som var välvd upptill och delad i två halvor. Det fanns inget handtag på utsidan utan den som stod närmast knackade på dörren så att den öppnades och sedan stängdes igen. En jättestor vacker ängel öppnade porten när de knackade. Han granskade människorna framför henne och nickade sedan godkännande och släppte in dem en efter en. Sedan stängdes porten igen, berättar Anita.
– Jag visste inte då att det står i Bibeln att var och en som tror ska bli räddad. Det går alltså inte att halka in på ett bananskal med hjälp av någon annans tro. Men eftersom alla före mig hade blivit insläppta trodde jag att jag också skulle bli det. När ängeln öppnade stod jag ensam framför porten. När han fick syn på mig såg han bestört ut. ”Hur har du kommit hit?” frågade han. ”Jag följde efter de andra”, sa jag och tog ett kliv framåt.
– Ängeln stoppade mig med sin hand medan tårarna forsade på honom. Hans vackra ansikte var helt förvridet och han sa med stor smärta i rösten: ”Här kommer inte du in, för du känner inte Jesus.” Sedan stängde han porten och jag stod kvar. Då visste jag med ens att jag skulle gå till helvetet om jag inte lärde känna Jesus. Det finns inget annat sätt att komma in i himlen. Med ens var jag tillbaka i kyrkan igen och synen var över, berättar Anita.

Tog emot Jesus

Det tog ett par veckor innan Anita vågade ta steget att gå fram i kyrkan och be frälsningsbönen.
– Jag tyckte att jag var så oerhört smutsig trots att jag aldrig hade rökt en cigarett, druckit mig full eller ens varit på en dans. Efter ett möte kom en man fram till mig och frågade om jag ville bli frälst. Jag kände att jag inte hade något att förlora och sa ja. Han bad för mig, men jag kände ingenting speciellt. ”När du kommer hem ska du bekänna att du blivit frälst”, sa han. I samma stund som jag berättade för mina föräldrar att jag tagit emot Jesus exploderade något inom mig och jag fylldes av en enorm glädje. Det var så fantastiskt!

Föräldrarna frälsta

Anita fick senare veta att hennes mamma var uppväxt i Pingstkyrkan, men att hon hade lämnat sin tro som ung. Ett par år efter att Anita hade blivit frälst kom mamman tillbaka till Gud. Hennes pappa brukade inte följa med dem till kyrkan men gjorde det en jul. När han fick frågan om han inte skulle bli frälst svarade han att det var han redan och förklarade: ”När jag satt i badkaret sa jag till Gud att jag inte klarar att göra insidan ren, så förlåt mig min synd Jesus och fräls mig!”, berättar Anita och skrattar.

Jesus är enda vägen

Anita har under en tid känt att Herren vill att hon ska dela med sig av sin upplevelse.
– Gud gjorde klart för mig att man inte kommer till himlen om man inte känner Jesus. Det finns människor som behöver läsa om detta nu när det i många kretsar påstås att det finns flera vägar till Gud, vilket inte är sant! Jesus är vägen, sanningen och livet och ingen kommer till Fadern utan genom Honom, säger hon.

No comments:

Post a Comment