Jesus, Lasarus och fariséerna

Det finns en slags bister humor kring att det som väcker översteprästernas och
fariséernas beslutsamhet att döda såväl Jesus som Lasarus, är den händelse där
Jesus uppväcker den döde och ruttnande Lasarus, som då varit död i fyra dagar.
Alla visste att Lasarus varit så död och begravd man kan bli, en gravsten hade
rullats för hans grav; och nu kunde alla se att han levde igen och mådde bättre
än någonsin.

De man bestämde sig att döda var alltså en som uppenbart hade fullkomlig makt
över döden samt en som dött och blivit slutgiltigt begravd men sedan uppväckts
från döden:

Joh. 11:32-53
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för
hans fötter och sa till honom: ”Herre, hade du varit där, så vore min broder inte död.”
Då nu Jesus såg henne gråta och också såg att de judar som hade kommit med
henne grät, upptändes han i sin ande och blev upprörd och frågade: ”Var har ni
lagt honom?” De svarade honom: ”Herre, kom och se.” Och Jesus grät. Då sa
judarna: ”Se hur kär han hade honom!” Men somliga av dem sa: ”Kunde inte han,
som öppnade den blindes ögon, också ha gjort så att denne inte hade dött?” Då
upptändes Jesus åter i sitt innersta (av deras otro, min anmälan) och gick bort till
graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.

Jesus sa:
”Ta bort stenen.” Då sade den dödes syster Marta till honom: ”Herre, han luktar
redan, för han har varit död i fyra dygn.” Jesus svarade henne: ”Sa jag dig inte,
att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?”  Då tog de bort stenen. Och
Jesus lyfte upp sina ögon och sa: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring,
säger jag detta, för att de ska tro att det är du som har sänt mig.” När han hade sagt
detta, ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut.” Och han som hade varit död
kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk.
Jesus sade till dem: ”Lös honom, och låt honom gå.”

Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde
då på honom. Men några av dem gick bort till fariséerna och omtalade för dem vad
Jesus hade gjort. Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling
och sa: ”Vad ska vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken. Om vi ska låta
honom fortsätta så, ska alla tro på honom, och romarna kommer då att ta ifrån oss
både land och folk.” Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till
dem: ”I förstår inget, och I besinnar inte hur mycket bättre det är för er att en man dör
för folket, än att hela folket går under.” Detta sade han inte av sig själv, utan genom
profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; för Jesus skulle dö för
folket. Ja, inte endast ”för folket”; han skulle dö också för att samla och förena Guds
förskingrade barn. Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.

Joh. 12:10-11
Då beslutade översteprästerna att döda också Lasarus. Ty för för hans skull gick
många judar bort och trodde på Jesus.

Bibeln säger att det var omöjligt att döden skulle kunna behålla Jesus. Vi vet att
Jesus efter korsfästelsen uppstod på tredje dagen sedan han burit straffet för
allas våra synder, även översteprästernas och fariséernas synder.