Anna Sophia Bonde:
Om inte den helige Ande är med spelar det ingen roll vad vi gör
Tidningen Dagen
11 september 2015
Paulus vänner i Efesos var oroliga för hans säkerhet, nu när han skulle återvända till Jerusalem. De ville inte släppa iväg honom, kan man läsa i Apg 20, varifrån veckans episteltext är hämtad. Paulus värms av deras omtanke men vet att han måste följa Andens röst. Guds omsorg kan skilja sig från människors. Paulus är inte en som vinner hela världen men förlorar sin själ. Tvärtom, han vinner sin själ. Det är ingen vidare vinst, sett med mänskliga ögon; han blir ju avrättad i Rom, på grund av sin kärlek till Jesus. Men, så som man möter honom i hans brev, verkar han beredd på det mesta. Fastän orosmolnen hopar sig bekymrar han sig inte. Andra oroar sig å hans vägnar, själv vet han att han inte kan annat än att följa den röst som han hörde första gången för så många år sedan, där på vägen till Damaskus. Han svor då sin Mästare lydnad och anser sig därmed stå fri i förhållande till allt annat och alla andra. Fri!
Om det är sant som denna söndags överskrift och Lukas 10:42 säger, att endast ett är nödvändigt, då har vi i den västliga kyrkan en hel del att jobba med. Eller rättare sagt: att sluta jobba med. Då innebär det att vi inte utan vidare kan ersätta bön, bibelläsning och övning i att lyssna till Herren med aktiviteter, hur fina och fromma de än är. Om inte den Helige Ande är med spelar det ingen roll vad vi gör, vilka resultat vi än kan visa fram. Om endast ett är nödvändigt då är det en synd att sätta något annat än Herren på förstaplatsen i livet. Inte makar, vänner, nej, inte ens barn eller någon meningsfull sysselsättning duger som ersättning. Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så skall allt det andra tillfalla er, säger Jesus i Bergspredikan. Er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.
Han längtar efter att få visa oss sin omsorg. Men hur kan Han göra det när vi så ofta har Honom så långt ner på vår egen privata dagordning? Alltså, i jämförelse med hur mycket våra tankar upptas av husrenoveringar, semesterplaner och sexfantasier? Det Paulus liv (och död!) visar är hur det kan bli när man tar Jesu ord på allvar. Då får man erfara Guds omsorg. Då faller bitarna på plats. Då får jag, som Paulus, ta emot den kraft jag behöver, för det som Gud vill att jag ska göra. Jag behöver inte uppfinna något evangelisatoriskt hjul själv. Jag behöver inte forcera glädje, tro, framtidshopp. Allt det där blir följder, av att hålla sig i Mästarens närhet. Huruvida jag anses duktig eller inte blir enormt ointressant i jämförelse med detta enda: att jag är den Han vill att jag ska vara.
Om inte den helige Ande är med spelar det ingen roll vad vi gör
Tidningen Dagen
11 september 2015
Paulus vänner i Efesos var oroliga för hans säkerhet, nu när han skulle återvända till Jerusalem. De ville inte släppa iväg honom, kan man läsa i Apg 20, varifrån veckans episteltext är hämtad. Paulus värms av deras omtanke men vet att han måste följa Andens röst. Guds omsorg kan skilja sig från människors. Paulus är inte en som vinner hela världen men förlorar sin själ. Tvärtom, han vinner sin själ. Det är ingen vidare vinst, sett med mänskliga ögon; han blir ju avrättad i Rom, på grund av sin kärlek till Jesus. Men, så som man möter honom i hans brev, verkar han beredd på det mesta. Fastän orosmolnen hopar sig bekymrar han sig inte. Andra oroar sig å hans vägnar, själv vet han att han inte kan annat än att följa den röst som han hörde första gången för så många år sedan, där på vägen till Damaskus. Han svor då sin Mästare lydnad och anser sig därmed stå fri i förhållande till allt annat och alla andra. Fri!
Om det är sant som denna söndags överskrift och Lukas 10:42 säger, att endast ett är nödvändigt, då har vi i den västliga kyrkan en hel del att jobba med. Eller rättare sagt: att sluta jobba med. Då innebär det att vi inte utan vidare kan ersätta bön, bibelläsning och övning i att lyssna till Herren med aktiviteter, hur fina och fromma de än är. Om inte den Helige Ande är med spelar det ingen roll vad vi gör, vilka resultat vi än kan visa fram. Om endast ett är nödvändigt då är det en synd att sätta något annat än Herren på förstaplatsen i livet. Inte makar, vänner, nej, inte ens barn eller någon meningsfull sysselsättning duger som ersättning. Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så skall allt det andra tillfalla er, säger Jesus i Bergspredikan. Er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.
Han längtar efter att få visa oss sin omsorg. Men hur kan Han göra det när vi så ofta har Honom så långt ner på vår egen privata dagordning? Alltså, i jämförelse med hur mycket våra tankar upptas av husrenoveringar, semesterplaner och sexfantasier? Det Paulus liv (och död!) visar är hur det kan bli när man tar Jesu ord på allvar. Då får man erfara Guds omsorg. Då faller bitarna på plats. Då får jag, som Paulus, ta emot den kraft jag behöver, för det som Gud vill att jag ska göra. Jag behöver inte uppfinna något evangelisatoriskt hjul själv. Jag behöver inte forcera glädje, tro, framtidshopp. Allt det där blir följder, av att hålla sig i Mästarens närhet. Huruvida jag anses duktig eller inte blir enormt ointressant i jämförelse med detta enda: att jag är den Han vill att jag ska vara.
No comments:
Post a Comment