Monday, November 30, 2015

Sunday, November 29, 2015

Instängda i mörkret


Så överlevde 33 män instängda i mörkret
Från tidningen Dagen 2015-11-27

http://www.dagen.se/dokument/s%C3%A5-%C3%B6verlevde-33-m%C3%A4n-inst%C3%A4ngda-i-m%C3%B6rkret-1.477711



The book of Esther and the End times

The story in the book of Esther in the Old Testament is set approximately in 480 BC. King Ahasuerus, reigns a kingdom that stretches from India in the east all the way to Ethiopia. He reigns from "Susa, the citadel" in Persia, almost the equivalent of today's Iran.

In the Kingdom of Ahasuerus lives many different people, and among these many Jews, scattered at the time of the Babylonian captivity. Even in Susa there is a Jewish colony. Ahasuerus, reigns as King of Kings and his word is law. 

The story of Esther is a piece of Jewish history, which is remembered by jews every year, at the Purim feast. But the book of Esther is also largely prophetic, with an important message right into the very end times that we are facing today. And the message concerns the christians responsibility for the Jewish people and for Israel.


Queen Vasti had for some time showed contempt for King Ahasuerus. At last the King deposes her and start looking for a new Queen. Ester is one of the chosen maidens who go before the King. She is Jewish, and raised by Mordecai, her stepfather. The King is very fond of Esther, she becomes bride and the new Queen. Her Jewish identity remains secret.
 
The King's new servant Haman becomes angry at Mordecai because Mordecai does not bow to him in the gate, and Haman is told that Mordecai is a Jew. A hate is growing within Haman, he conspires against all Jews in the Kingdom. He goes before Ahasuerus, and tells of a people who do not obey the King's laws. Haman receives the King's authority to do whatever he finds for good with the Jews.
 
 
Mordecai gets knowledge about the threat against his people, in despair he sends a messenger to Esther; She has to go before the King, and seek mercy for their people. Esther hesitates, it is associated with death threat to go before the King without being called. Mordecai then send a new urgent message to Esther:
 
“Do not think to yourself that in the king’s palace you will escape any more than all the other Jews. For if you keep silent at this time, relief and deliverance will rise for the Jews from another place, but you and your father’s house will perish. And who knows whether you have not come to the kingdom for such a time as this?”(Esther 4:13-14)
 
Esther is challenged. Her people are in danger, even Mordecai, who has been her "educator" into the grace she now stands in. Ester is in a unique position to be able to plead for the Jews before the King. Will she evade responsibility, out of fear - or convenience, deny her origin? What will then happen to her - she is also a jew?
 
After a period of fasting Esther "on the third day" goes before the King, and she "receives grace". She reveals of her Jewish ancestry and tell the king about Hamans evil plans against her people. The King becomes angry. Haman, who accused Mordecai for not keeping the law, are hung up on the stake he prepared for Mordecai. Mordecai, who only refused to bow to Haman, is freed.
 
 
The Book of Esther is a burning message in a very late time. Over Jews in the diaspora rests threatening clouds. The state of Israel is attacked from all sides. Evil tongues forge plans, misinforms, trying to use laws - in the belief that they can prevent the ways of God.
 
The Christian church, the King's bride, is called to affirm its origins, and to stand up for the people of Israel and the land of Israel and to plead before the King. So Esther saved her life.

/Björn Hellman

Wednesday, November 25, 2015

Jag sökte Allah och fann Jesus

Starkt vittnesbörd om muslim som i ivrigt och
ärligt sökande fann vägen till tron på Jesus
Kristus som världens frälsare.

http://www.dagen.se/kultur/han-s%C3%B6kte-allah-men-fann-jesus-1.470608


Sunday, November 22, 2015

Den politiska makten förnekar sig aldrig


Tänkvärd artikel från tidningen Inblick;

http://www.inblick.se/bloggar/tommy-dahlman/tommy-dahlman/2015/11/20/den-politiska-makten-f%C3%B6rnekar-sig-aldrig





Focus on the everlasting glory

Hereby a statement which I believe is very important, when
it comes to the understanding of the times we live in, with
escalating chaos and violence;

http://injesuschrististand.blogspot.se/2015/11/focus-on-everlasting-glory.html

Below I have copied in the message from the link - with one
of the statements put in bold. We need to understand one im-
portant purpose with these birth pains coming to the earth;

-------------------------------------------
This morning of 22nd November 2015, I heard The LORD
speaking to my spirit in a vision of The LORD, and The
LORD saying the following: “The people of the earth
(including the church) should focus on the Everlasting
Glory. The Season of Latter Revival has begun. The Birth
pains have also began; otherwise people will become
too comfortable with the earth and forget about pre-
paring for the Everlasting Glory in Heaven".

SHALOM!!!
Your Brother in Christ,
And a Servant of The LORD:
Kevin Mirasi.
--------------------------------------------

I think the birth pains coming to the Earth ( the bible clearly
speaks about that they will come) are part of the mercy of God.

If we did not experience such birth pains, I think we would not
prepare for heaven.

There would actually be a big risk that we want to welcome
Jesus to the Earth instead, where we feel so comfortable, in-
stead of that we prepare for what many actually have forgotten
about or consider strange (but the bible clearly tell us will
come in-between); the rapture of the believers of Christ, at a
time when Life is becoming harder on Earth, and sin is be-
coming mature like in Sodom.

//Björn



Saturday, November 21, 2015

Är bara "ett" nödvändigt?




Anna Sophia Bonde:
Om inte den helige Ande är med spelar det ingen roll vad vi gör
Tidningen Dagen
11 september 2015


Paulus vänner i Efesos var oroliga för hans säkerhet, nu när han skulle återvända till Jerusalem. De ville inte släppa iväg honom, kan man läsa i Apg 20, varifrån veckans episteltext är hämtad. Paulus värms av deras omtanke men vet att han måste följa Andens röst. Guds omsorg kan skilja sig från människors. Paulus är inte en som vinner hela världen men förlorar sin själ. Tvärtom, han vinner sin själ. Det är ingen vidare vinst, sett med mänskliga ögon; han blir ju avrättad i Rom, på grund av sin kärlek till Jesus. Men, så som man möter honom i hans brev, verkar han beredd på det mesta. Fastän orosmolnen hopar sig bekymrar han sig inte. Andra oroar sig å hans vägnar, själv vet han att han inte kan annat än att följa den röst som han hörde första gången för så många år sedan, där på vägen till Damaskus. Han svor då sin Mästare lydnad och anser sig därmed stå fri i förhållande till allt annat och alla andra. Fri!

Om det är sant som denna söndags överskrift och Lukas 10:42 säger, att endast ett är nödvändigt, då har vi i den västliga kyrkan en hel del att jobba med. Eller rättare sagt: att sluta jobba med. Då innebär det att vi inte utan vidare kan ersätta bön, bibelläsning och övning i att lyssna till Herren med aktiviteter, hur fina och fromma de än är. Om inte den Helige Ande är med spelar det ingen roll vad vi gör, vilka resultat vi än kan visa fram. Om endast ett är nödvändigt då är det en synd att sätta något annat än Herren på förstaplatsen i livet. Inte makar, vänner, nej, inte ens barn eller någon meningsfull sysselsättning duger som ersättning. Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så skall allt det andra tillfalla er, säger Jesus i Bergspredikan. Er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.

Han längtar efter att få visa oss sin omsorg. Men hur kan Han göra det när vi så ofta har Honom så långt ner på vår egen privata dagordning? Alltså, i jämförelse med hur mycket våra tankar upptas av husrenoveringar, semesterplaner och sexfantasier? Det Paulus liv (och död!) visar är hur det kan bli när man tar Jesu ord på allvar. Då får man erfara Guds omsorg. Då faller bitarna på plats. Då får jag, som Paulus, ta emot den kraft jag behöver, för det som Gud vill att jag ska göra. Jag behöver inte uppfinna något evangelisatoriskt hjul själv. Jag behöver inte forcera glädje, tro, framtidshopp. Allt det där blir följder, av att hålla sig i Mästarens närhet. Huruvida jag anses duktig eller inte blir enormt ointressant i jämförelse med detta enda: att jag är den Han vill att jag ska vara.