Att inte förlåta någon som gjort dig illa - eller till och med riktigt illa, det är som att tömma en flaska gift i sin egen strupe, och tro att den som gjort en ont är den som kommer att ta skada.
I Ordspråksboken i bibeln står att ett bittert sinne är röta i benen. Benröta är en sjukdom;
Ords 14:30
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,
men bittert sinne är röta i benen.
När lärjungen Petrus frågar Jesus om det är tillräckligt att 7 gånger förlåta någon som gång på gång gör en illa, så svarar Jesus att vi ska förlåta 7 x 70 gånger. Vilket måste betraktas som att vi alltid ska förlåta oavsett vad vi utsätts för eller hur många gånger det sker.
Matt 18:21-22
Då trädde Petrus fram och sa till honom: ”Herre, hur många gånger ska jag förlåta min broder, om han syndar mot mig? Är sju gånger nog?” Jesus svarade honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
Huvudtanken med förlåtelse är naturligtvis inte att man själv ska må bra, utan att man ska visa Guds kärlek och förlåta som han har förlåtit oss. Jesus dog ju för våra synder redan innan vi lärde känna honom och tog emot hans förlåtelse. Han krävde inte först att vi skulle be om förlåtelse för våra fel.
Jesus dog ju därmed också för alla de/ni som inte ens vill ta emot Guds förlåtelse i Jesus under jordelivet. Men det Jesus gjorde på korset blir till ingen nytta alls för människor som inte ödmjukar sig och tar emot Guds förlåtelse. De dör i sina synder och går evigt förlorade. Det visar att om jag förlåter någon innan den bett mig om förlåtelse, så har den personen fortfarande ett ansvar. Men min ovillkorliga förlåtelse skapar i det osynliga en öppning i relationen istället för ett ställningskrig.
Här en tänkvärd liknelse från Jesus själv i Matteus evangelium som handlar om förlåtelsen;
Matt 18:23-35
Alltså är det med himmelriket, som när en kung ville hålla räkenskap med sina tjänare. Och när han började hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund. Men då denna inte kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, även hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden skulle bli betald. Då föll tjänaren ner för hans fötter och sa: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig allt.’ Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld. Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina med-tjänare, som var skyldig honom hundra silverpengar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sa: ’Betala vad du är skyldig.’ Då föll hans med-tjänare ned och bad honom och sa: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig.’ Men han ville inte, utan såg till att sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig. Då nu hans med-tjänare såg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt som hade skett. Då kallade hans herre honom till sig och sa till honom: ’Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig om det. Borde då inte du också ha förbarmat dig över din med-tjänare, som jag förbarmade mig över dig?’ Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fång-knektarnas våld, till dess han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om I inte av hjärtat förlåter var och en sin bror.”
Vi kan behöva hjälpa varandra att förlåta. Det kan ske genom att vi lyssnar till och försöker förstå vad en människa gått igenom, och att ge den människan gehör för det hon faktiskt utsatts för. Det kan finnas djupa sår. Sedan får vi leda allt vidare mot att förklara förlåtelsens hemligheter. Vi kan först behöva leda en människa fram till Jesus Kristus för att ta emot Guds förlåtelse för sin egen del - med vilket följer en förståelse och insikt om att vi alla har brustit i smått eller stort, och alla är behov av förlåtelse.
/Björn Hellman
No comments:
Post a Comment