En av de farligaste platserna att befinna sig på är i mammas mage.
I Sverige dödas minst 30 000 ofödda barn varje år, i de allra flesta fall
för att de gjort sig skyldiga till att ha kommit till av misstag.
I USA dödas minst en miljon ofödda barn varje år.
Dessa barn har ingen egen hörbar röst, de är totalt rättslösa och helt i händerna
på andra människors beslut.
Men dessa barns tysta röster stiger upp till Gud.
Må Gud ha förbarmande med vårt land.
Tuesday, October 27, 2015
Sunday, October 25, 2015
Förlåtelse
Joyce Meyer har sagt (ungefär) följande tänkvärda sanning;
Att inte förlåta någon som gjort dig illa - eller till och med riktigt illa, det är som att tömma en flaska gift i sin egen strupe, och tro att den som gjort en ont är den som kommer att ta skada.
I Ordspråksboken i bibeln står att ett bittert sinne är röta i benen. Benröta är en sjukdom;
Ords 14:30
När lärjungen Petrus frågar Jesus om det är tillräckligt att 7 gånger förlåta någon som gång på gång gör en illa, så svarar Jesus att vi ska förlåta 7 x 70 gånger. Vilket måste betraktas som att vi alltid ska förlåta oavsett vad vi utsätts för eller hur många gånger det sker.
Matt 18:21-22
Då trädde Petrus fram och sa till honom: ”Herre, hur många gånger ska jag förlåta min broder, om han syndar mot mig? Är sju gånger nog?” Jesus svarade honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
Huvudtanken med förlåtelse är naturligtvis inte att man själv ska må bra, utan att man ska visa Guds kärlek och förlåta som han har förlåtit oss. Jesus dog ju för våra synder redan innan vi lärde känna honom och tog emot hans förlåtelse. Han krävde inte först att vi skulle be om förlåtelse för våra fel.
Jesus dog ju därmed också för alla de/ni som inte ens vill ta emot Guds förlåtelse i Jesus under jordelivet. Men det Jesus gjorde på korset blir till ingen nytta alls för människor som inte ödmjukar sig och tar emot Guds förlåtelse. De dör i sina synder och går evigt förlorade. Det visar att om jag förlåter någon innan den bett mig om förlåtelse, så har den personen fortfarande ett ansvar. Men min ovillkorliga förlåtelse skapar i det osynliga en öppning i relationen istället för ett ställningskrig.
Här en tänkvärd liknelse från Jesus själv i Matteus evangelium som handlar om förlåtelsen;
Matt 18:23-35
Alltså är det med himmelriket, som när en kung ville hålla räkenskap med sina tjänare. Och när han började hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund. Men då denna inte kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, även hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden skulle bli betald. Då föll tjänaren ner för hans fötter och sa: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig allt.’ Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld. Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina med-tjänare, som var skyldig honom hundra silverpengar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sa: ’Betala vad du är skyldig.’ Då föll hans med-tjänare ned och bad honom och sa: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig.’ Men han ville inte, utan såg till att sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig. Då nu hans med-tjänare såg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt som hade skett. Då kallade hans herre honom till sig och sa till honom: ’Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig om det. Borde då inte du också ha förbarmat dig över din med-tjänare, som jag förbarmade mig över dig?’ Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fång-knektarnas våld, till dess han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om I inte av hjärtat förlåter var och en sin bror.”
Vi kan behöva hjälpa varandra att förlåta. Det kan ske genom att vi lyssnar till och försöker förstå vad en människa gått igenom, och att ge den människan gehör för det hon faktiskt utsatts för. Det kan finnas djupa sår. Sedan får vi leda allt vidare mot att förklara förlåtelsens hemligheter. Vi kan först behöva leda en människa fram till Jesus Kristus för att ta emot Guds förlåtelse för sin egen del - med vilket följer en förståelse och insikt om att vi alla har brustit i smått eller stort, och alla är behov av förlåtelse.
/Björn Hellman
Att inte förlåta någon som gjort dig illa - eller till och med riktigt illa, det är som att tömma en flaska gift i sin egen strupe, och tro att den som gjort en ont är den som kommer att ta skada.
I Ordspråksboken i bibeln står att ett bittert sinne är röta i benen. Benröta är en sjukdom;
Ords 14:30
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,
men bittert sinne är röta i benen.
När lärjungen Petrus frågar Jesus om det är tillräckligt att 7 gånger förlåta någon som gång på gång gör en illa, så svarar Jesus att vi ska förlåta 7 x 70 gånger. Vilket måste betraktas som att vi alltid ska förlåta oavsett vad vi utsätts för eller hur många gånger det sker.
Matt 18:21-22
Då trädde Petrus fram och sa till honom: ”Herre, hur många gånger ska jag förlåta min broder, om han syndar mot mig? Är sju gånger nog?” Jesus svarade honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
Huvudtanken med förlåtelse är naturligtvis inte att man själv ska må bra, utan att man ska visa Guds kärlek och förlåta som han har förlåtit oss. Jesus dog ju för våra synder redan innan vi lärde känna honom och tog emot hans förlåtelse. Han krävde inte först att vi skulle be om förlåtelse för våra fel.
Jesus dog ju därmed också för alla de/ni som inte ens vill ta emot Guds förlåtelse i Jesus under jordelivet. Men det Jesus gjorde på korset blir till ingen nytta alls för människor som inte ödmjukar sig och tar emot Guds förlåtelse. De dör i sina synder och går evigt förlorade. Det visar att om jag förlåter någon innan den bett mig om förlåtelse, så har den personen fortfarande ett ansvar. Men min ovillkorliga förlåtelse skapar i det osynliga en öppning i relationen istället för ett ställningskrig.
Här en tänkvärd liknelse från Jesus själv i Matteus evangelium som handlar om förlåtelsen;
Matt 18:23-35
Alltså är det med himmelriket, som när en kung ville hålla räkenskap med sina tjänare. Och när han började hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund. Men då denna inte kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, även hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden skulle bli betald. Då föll tjänaren ner för hans fötter och sa: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig allt.’ Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld. Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina med-tjänare, som var skyldig honom hundra silverpengar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sa: ’Betala vad du är skyldig.’ Då föll hans med-tjänare ned och bad honom och sa: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig.’ Men han ville inte, utan såg till att sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig. Då nu hans med-tjänare såg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt som hade skett. Då kallade hans herre honom till sig och sa till honom: ’Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig om det. Borde då inte du också ha förbarmat dig över din med-tjänare, som jag förbarmade mig över dig?’ Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fång-knektarnas våld, till dess han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om I inte av hjärtat förlåter var och en sin bror.”
Vi kan behöva hjälpa varandra att förlåta. Det kan ske genom att vi lyssnar till och försöker förstå vad en människa gått igenom, och att ge den människan gehör för det hon faktiskt utsatts för. Det kan finnas djupa sår. Sedan får vi leda allt vidare mot att förklara förlåtelsens hemligheter. Vi kan först behöva leda en människa fram till Jesus Kristus för att ta emot Guds förlåtelse för sin egen del - med vilket följer en förståelse och insikt om att vi alla har brustit i smått eller stort, och alla är behov av förlåtelse.
/Björn Hellman
Tuesday, October 20, 2015
Wednesday, October 14, 2015
Förbön för Israel
Kristna i Sverige behöver mer än någonsin be för Israel och det judiska
folket. Vi kan göra
stor skillnad - och är kallade att göra så.
stor skillnad - och är kallade att göra så.
Jag upplever att det finns en tanke bland många kristna idag att Israel och
judarna dem tar
Gud hand om, det är bara spännande och lite nervkittlande för oss att få följa med i det
förutsagda profetiska skeendet - i det fall det alls finns intresse för eller tro på det profetiska
ordet, eller för den del mod att lyfta frågorna i församlingsgemenskapen.
Gud hand om, det är bara spännande och lite nervkittlande för oss att få följa med i det
förutsagda profetiska skeendet - i det fall det alls finns intresse för eller tro på det profetiska
ordet, eller för den del mod att lyfta frågorna i församlingsgemenskapen.
Man kan undra varför Gud en gång valde att lägga ett oerhört ansvar på en
människa, en
kvinna (en brud); drottning Ester, judinna ingift i ett hedniskt kungadöme. Ester böjde sig till
sist inför Gud och tog sin kallelse på allvar, lade ner divalater och njutning i slottet och gick
in i förbön för det folk som var hennes ursprung. Genom Esters förbön inför kungen räddades
judarna i Ahasveros världsrike från det absoluta dödshot som genom den onde Hamans
lögner kommit att vila över dem.
kvinna (en brud); drottning Ester, judinna ingift i ett hedniskt kungadöme. Ester böjde sig till
sist inför Gud och tog sin kallelse på allvar, lade ner divalater och njutning i slottet och gick
in i förbön för det folk som var hennes ursprung. Genom Esters förbön inför kungen räddades
judarna i Ahasveros världsrike från det absoluta dödshot som genom den onde Hamans
lögner kommit att vila över dem.
Esters bok är profetisk och vi är den sista generationen kristna - som
kommit till
"konungslig värdighet" för vår tid, liksom Ester på sin tid, med förbön för Israel och att
göra vår RÖST hörd i mellanösternfrågorna som en viktig uppgift - inför den tid av nöd som
står för dörren för Israel. Kommer vi att "slippa undan" (varningen som riktades mot Ester)
om vi inte tar upp denna kallelse, på grund av bekvämlighet eller värn av vårt anseende.
"konungslig värdighet" för vår tid, liksom Ester på sin tid, med förbön för Israel och att
göra vår RÖST hörd i mellanösternfrågorna som en viktig uppgift - inför den tid av nöd som
står för dörren för Israel. Kommer vi att "slippa undan" (varningen som riktades mot Ester)
om vi inte tar upp denna kallelse, på grund av bekvämlighet eller värn av vårt anseende.
Ett modigt upprop till förbön för Israel skulle behövas från ett samlat
kristet
ledarskap i Sverige, med också en udd riktad mot vår regering - som arbetar för
att dela Jerusalem och så utsätter både Israel och vårt eget land för stora risker.
//Björn
ledarskap i Sverige, med också en udd riktad mot vår regering - som arbetar för
att dela Jerusalem och så utsätter både Israel och vårt eget land för stora risker.
//Björn
The book of Esther and the end times
The story in the book of Esther in the Old Testament is set approximately in 480 BC. King Ahasuerus, reigns a kingdom that stretches from India in the east all the way to Ethiopia. He reigns from "Susa, the citadel" in Persia, almost the equivalent of today's Iran.
In the Kingdom of Ahasuerus lives many different people, and among these many Jews, scattered at the time of the Babylonian captivity. Even in Susa there is a Jewish colony. Ahasuerus, reigns as King of Kings and his word is law.
The story of Esther is a piece of Jewish history, which is remembered by jews every year, at the Purim feast. But the book of Esther is also largely prophetic, with an important message right into the very end times that we are facing today. And the message concerns the christians responsibility for the Jewish people and for Israel.
Queen Vasti had for some time showed contempt for King Ahasuerus. At last the King deposes her and start looking for a new Queen. Ester is one of the chosen maidens who go before the King. She is Jewish, and raised by Mordecai, her stepfather. The King is very fond of Esther, she becomes bride and the new Queen. Her Jewish identity remains secret.
In the Kingdom of Ahasuerus lives many different people, and among these many Jews, scattered at the time of the Babylonian captivity. Even in Susa there is a Jewish colony. Ahasuerus, reigns as King of Kings and his word is law.
The story of Esther is a piece of Jewish history, which is remembered by jews every year, at the Purim feast. But the book of Esther is also largely prophetic, with an important message right into the very end times that we are facing today. And the message concerns the christians responsibility for the Jewish people and for Israel.
Queen Vasti had for some time showed contempt for King Ahasuerus. At last the King deposes her and start looking for a new Queen. Ester is one of the chosen maidens who go before the King. She is Jewish, and raised by Mordecai, her stepfather. The King is very fond of Esther, she becomes bride and the new Queen. Her Jewish identity remains secret.
The King's new servant Haman becomes angry at Mordecai because Mordecai does not bow to him in the gate, and Haman is told that Mordecai is a Jew. A hate is growing within Haman, he conspires against all Jews in the Kingdom. He goes before Ahasuerus, and tells of a people who do not obey the King's laws. Haman receives the King's authority to do whatever he finds for good with the Jews.
Mordecai gets knowledge about the threat against his people, in despair he sends a messenger to Esther; She has to go before the King, and seek mercy for their people. Esther hesitates, it is associated with death threat to go before the King without being called. Mordecai then sends a new urgent message to Esther:
“Do not think to yourself that in the king’s palace you will escape any more than all the other Jews. For if you keep silent at this time, relief and deliverance will rise for the Jews from another place, but you and your father’s house will perish. And who knows whether you have not come to the kingdom for such a time as this?”(Esther 4:13-14)
Esther is challenged. Her people are in danger, even Mordecai, who has been her "educator" into the grace she now stands in. Ester is in a unique position to be able to plead for the Jews before the King. Will she evade responsibility, out of fear - or convenience, deny her origin? What will then happen to her - she is also a jew?
After a period of fasting Esther "on the third day" goes before the King, and she "receives grace". She reveals of her Jewish ancestry and tell the king about Hamans evil plans against her people. The King becomes angry. Haman, who accused Mordecai for not keeping the law, are hung up on the stake he prepared for Mordecai. Mordecai, who only refused to bow to Haman, is freed.
The Book of Esther is a burning message in a very late time. Over Jews in the diaspora rests threatening clouds. The state of Israel is attacked from all sides. Evil tongues forge plans, misinforms, trying to use laws - in the belief that they can prevent the ways of God.
The Christian church, the King's bride, is called to affirm its origins, and to stand up for the people of Israel and the land of Israel and to plead before the King. So Esther saved her life.
/Björn Hellman
Katolska kyrkans obibliska anspråk
Den katolska kyrkan gör anspråk på att vara en urkyrka utvald av Gud under vilken kristna kyrkor och rörelser ska underordna sig i efterföljelse. Anspråken bygger framför allt på ett särskilt skriftställe i Nya Testamentet, vilket grovt misstolkats.
Den feltolkning man gör av detta enda skriftställe har inget stöd någonstans i skriften i övrigt, och man följer därmed inte heller principen som säger att "av två eller tre vittnens utsago ska var sak avgöras" (2Kor 13:1, Matt 18:16). Det ord det gäller finner vi i;
Matt 16:13-20
Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sa: ”Vem säger folket att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.” Då frågade han dem: ”Vem säger då ni att jag är? ”Simon Petrus svarade och sa: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Då svarade Jesus och sa till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas’ son; för kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himlen. Så säger också jag dig att du är Petrus; och på denna klippa ska jag bygga min församling, och dödsrikets portar ska inte bli henne övermäktiga. Jag ska ge dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det ska vara bundet i himlen; och allt vad du löser på jorden, det ska vara löst i himlen.” Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var Messias.
Man menar att Jesus här utser Petrus att vara den person som församlingen ska byggas på. Man menar sedan att Petrus var den förste påven i kyrkan i Rom, och att det finns en successionsordning där alla hans påvliga efterträdare är representanter för den sanna urkyrkan under vilken vi alla ska underordna oss.
Det Jesus egentligen säger i denna bibeltext är att Simon är salig för att det blivit uppenbarat för honom av Jesu Fader i himlen att Jesus är Messias. Läs texten ännu en gång.
Det är alltså på denna uppenbarelse att Jesus är Messias som Jesus bygger sin församling, inte på Petrus som första påve. Vi vet alla att vi blir byggstenar i församlingen, i Kristi kropp, den dag vi får uppenbarat att Jesus är Guds Son och tar emot honom som Herre.
Väljer du att följa uppenbarelsen av 1/ Jesus som Messias eller 2/ Petrus som påve?
Den här förståelsen av Matteus 16:13-20 är naturligtvis den riktiga, och stöds därför av skriften genom hela Gamla testamentet och Nya testamentet. Tolkningen att Jesus skulle bygga sin församling på personen Petrus stöds inte av detta bibelord och inte heller av något annat bibelord i Skriften.
Om någon påve är efterträdare i rakt nedstigande led från Petrus så hjälper det ingen - det är uppenbarelsen om Jesus som Messias som frälser och som bygger församlingen. Det är endast den uppenbarelsen som är övermäktig dödsrikets portar - eftersom det är Jesus Kristus som övervunnit döden.
Det är därför Gud bygger sin församling på uppenbarelsen om Jesus Kristus som Messias - och inte på någon människa.
1 Joh 5:5
Vilken annan kan övervinna världen, än den som tror att Jesus är Guds Son?
Det finns även andra felaktiga läror inom katolska kyrkan. När Ulf Ekman lämnade sin församling för att konvertera (vad nu det betyder) till Katolska kyrkan, så motiverade han det bl a med att han hade behov av den Katolska kyrkan för sin egen frälsning.
Ulf Ekman får inte dela nattvard med protestanter eftersom vi inte tror att brödet och vinet förvandlas bokstavligen till Jesu kropp och blod vid varje nattvardsgång, vilket katolicismen lär.
Ulf Ekman menar att han fortfarande tror på "endast Skriften" (Sola Scriptura). Han menar också att katolska kyrkan är bibliskt förankrad i sina dogmer.
Några veckor efter att Ulf Ekman konverterat i mars 2014 samlades hans mentor Arborelius och de övriga nordiska katolska biskoparna i Lund för att i en skriven bön riktad till Jesu mor Maria inviga Nordens länder till Jungfru Marias obefläckade hjärta. Genom länken nedan kan man ta del av bönen;
Maria framställs i bönen som Drottning över Nordens land. Man ber i bönen att hon ska breda sin mantel över alla Guds barn och försäkra dem om hans (Jesu) omsorg. Hon beskrivs som en jungfru med ett obefläckat hjärta, medan vi vet att bibeln lär att Maria var en vanlig människa som trodde. Hon var långt ifrån jungfru hela livet, och är därför inte alls någon jungfru som vi ska be till. Hon har inte ett obefläckat hjärta, även hon behövde bli frälst - genom sin Son!
Bönen säger vidare att ett svärd gick genom hennes hjärta när hon såg hur hennes son blev behandlad. Här missbrukar man grovt det bibelordet det gäller - som talar om att också hennes hjärtas innandömen - uppsåt och tankar - skulle komma att genomlysas av den helige Ande. Kan det hela bero på just den katolska synen på Maria som en evig jungfru med ett obefläckat hjärta?
Denna bön som riktas till Maria, istället för som bibeln lär till Fadern i Jesu namn, tillsammans med alla de falska egenskaper man ger denna så kallade "Drottning över Nordens land", upplever jag mer som en förbannelse än en välsignelse för våra nordiska länder. Skulle Paulus ha knäböjt bredvid dessa biskopar och bett till Maria, Drottningen över Nordens land? Om du tror det så blir jag orolig över din frälsning.
Varför skulle Jesus nära och omhulda Petrus kött genom att säga att han ska bli huvud för hela den universella församlingen genom alla tider. En Petrus som enligt Jesus själv ännu inte är omvänd, och där Jesus bara några andetag senare får säga till Petrus; Gå bort Satan.
En Petrus som några kapitel senare i Matteus kap 21 vill med sin bror Andreas få de bästa platserna i himlen bredvid Jesus. En Petrus som ytterligare några kapitel senare förnekar att han känner Jesus - för att rädda sitt eget skinn.
Paulus tillrättavisar (enligt Galaterbrevet kapitel 2) samme Petrus skarpt vid ett tillfälle, för att Petrus inte vandrar med fasta steg enligt evangelium. Petrus hade börjat att vända åter till lagiskhet och spred därmed falsk lära.
Tar katolska kyrkan emot tillrättavisning för de felaktiga lärosatser man har?
Det är uteslutet att den Jesus vi lärt känna skulle välja ut en person och en geografisk kyrka till att vara en kyrka under vilken alla andra kyrkor ska böja sig, dessutom helt oavsett hur denna "ur-kyrka" följer Jesus lära eller inte. Det finns som sagt inte något som helst stöd i Skriften för detta. Det går även emot all anda i Guds Ord.
Det är patetiskt att Påven på sin skrud har orden "Vicarius Filii Dei", som betyder Guds Sons vikarie. Jesus gav oss Hjälparen att vara hos oss i sitt ställe när han gick bort.
Katolska kyrkans företrädare borde ödmjuka sig under Gud och be om hans ljus, istället för att spjärna emot udden d v s uppenbarelsen.
Den feltolkning man gör av detta enda skriftställe har inget stöd någonstans i skriften i övrigt, och man följer därmed inte heller principen som säger att "av två eller tre vittnens utsago ska var sak avgöras" (2Kor 13:1, Matt 18:16). Det ord det gäller finner vi i;
Matt 16:13-20
Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sa: ”Vem säger folket att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.” Då frågade han dem: ”Vem säger då ni att jag är? ”Simon Petrus svarade och sa: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Då svarade Jesus och sa till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas’ son; för kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himlen. Så säger också jag dig att du är Petrus; och på denna klippa ska jag bygga min församling, och dödsrikets portar ska inte bli henne övermäktiga. Jag ska ge dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det ska vara bundet i himlen; och allt vad du löser på jorden, det ska vara löst i himlen.” Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var Messias.
Man menar att Jesus här utser Petrus att vara den person som församlingen ska byggas på. Man menar sedan att Petrus var den förste påven i kyrkan i Rom, och att det finns en successionsordning där alla hans påvliga efterträdare är representanter för den sanna urkyrkan under vilken vi alla ska underordna oss.
Det Jesus egentligen säger i denna bibeltext är att Simon är salig för att det blivit uppenbarat för honom av Jesu Fader i himlen att Jesus är Messias. Läs texten ännu en gång.
Det är alltså på denna uppenbarelse att Jesus är Messias som Jesus bygger sin församling, inte på Petrus som första påve. Vi vet alla att vi blir byggstenar i församlingen, i Kristi kropp, den dag vi får uppenbarat att Jesus är Guds Son och tar emot honom som Herre.
Väljer du att följa uppenbarelsen av 1/ Jesus som Messias eller 2/ Petrus som påve?
Den här förståelsen av Matteus 16:13-20 är naturligtvis den riktiga, och stöds därför av skriften genom hela Gamla testamentet och Nya testamentet. Tolkningen att Jesus skulle bygga sin församling på personen Petrus stöds inte av detta bibelord och inte heller av något annat bibelord i Skriften.
Om någon påve är efterträdare i rakt nedstigande led från Petrus så hjälper det ingen - det är uppenbarelsen om Jesus som Messias som frälser och som bygger församlingen. Det är endast den uppenbarelsen som är övermäktig dödsrikets portar - eftersom det är Jesus Kristus som övervunnit döden.
Det är därför Gud bygger sin församling på uppenbarelsen om Jesus Kristus som Messias - och inte på någon människa.
1 Joh 5:5
Vilken annan kan övervinna världen, än den som tror att Jesus är Guds Son?
Det finns även andra felaktiga läror inom katolska kyrkan. När Ulf Ekman lämnade sin församling för att konvertera (vad nu det betyder) till Katolska kyrkan, så motiverade han det bl a med att han hade behov av den Katolska kyrkan för sin egen frälsning.
Ulf Ekman får inte dela nattvard med protestanter eftersom vi inte tror att brödet och vinet förvandlas bokstavligen till Jesu kropp och blod vid varje nattvardsgång, vilket katolicismen lär.
Ulf Ekman menar att han fortfarande tror på "endast Skriften" (Sola Scriptura). Han menar också att katolska kyrkan är bibliskt förankrad i sina dogmer.
Några veckor efter att Ulf Ekman konverterat i mars 2014 samlades hans mentor Arborelius och de övriga nordiska katolska biskoparna i Lund för att i en skriven bön riktad till Jesu mor Maria inviga Nordens länder till Jungfru Marias obefläckade hjärta. Genom länken nedan kan man ta del av bönen;
Invigning av Nordens länder och folk till Jungfru Marias obefläckade hjärta
Lund 22 mars 2014:
Maria framställs i bönen som Drottning över Nordens land. Man ber i bönen att hon ska breda sin mantel över alla Guds barn och försäkra dem om hans (Jesu) omsorg. Hon beskrivs som en jungfru med ett obefläckat hjärta, medan vi vet att bibeln lär att Maria var en vanlig människa som trodde. Hon var långt ifrån jungfru hela livet, och är därför inte alls någon jungfru som vi ska be till. Hon har inte ett obefläckat hjärta, även hon behövde bli frälst - genom sin Son!
Bönen säger vidare att ett svärd gick genom hennes hjärta när hon såg hur hennes son blev behandlad. Här missbrukar man grovt det bibelordet det gäller - som talar om att också hennes hjärtas innandömen - uppsåt och tankar - skulle komma att genomlysas av den helige Ande. Kan det hela bero på just den katolska synen på Maria som en evig jungfru med ett obefläckat hjärta?
Denna bön som riktas till Maria, istället för som bibeln lär till Fadern i Jesu namn, tillsammans med alla de falska egenskaper man ger denna så kallade "Drottning över Nordens land", upplever jag mer som en förbannelse än en välsignelse för våra nordiska länder. Skulle Paulus ha knäböjt bredvid dessa biskopar och bett till Maria, Drottningen över Nordens land? Om du tror det så blir jag orolig över din frälsning.
Varför skulle Jesus nära och omhulda Petrus kött genom att säga att han ska bli huvud för hela den universella församlingen genom alla tider. En Petrus som enligt Jesus själv ännu inte är omvänd, och där Jesus bara några andetag senare får säga till Petrus; Gå bort Satan.
En Petrus som några kapitel senare i Matteus kap 21 vill med sin bror Andreas få de bästa platserna i himlen bredvid Jesus. En Petrus som ytterligare några kapitel senare förnekar att han känner Jesus - för att rädda sitt eget skinn.
Paulus tillrättavisar (enligt Galaterbrevet kapitel 2) samme Petrus skarpt vid ett tillfälle, för att Petrus inte vandrar med fasta steg enligt evangelium. Petrus hade börjat att vända åter till lagiskhet och spred därmed falsk lära.
Tar katolska kyrkan emot tillrättavisning för de felaktiga lärosatser man har?
Det är uteslutet att den Jesus vi lärt känna skulle välja ut en person och en geografisk kyrka till att vara en kyrka under vilken alla andra kyrkor ska böja sig, dessutom helt oavsett hur denna "ur-kyrka" följer Jesus lära eller inte. Det finns som sagt inte något som helst stöd i Skriften för detta. Det går även emot all anda i Guds Ord.
Det är patetiskt att Påven på sin skrud har orden "Vicarius Filii Dei", som betyder Guds Sons vikarie. Jesus gav oss Hjälparen att vara hos oss i sitt ställe när han gick bort.
Katolska kyrkans företrädare borde ödmjuka sig under Gud och be om hans ljus, istället för att spjärna emot udden d v s uppenbarelsen.
Monday, October 12, 2015
Om Jerusalems delning
Sadhu Sundar Selvaraj berättar vad Herren visat honom om hur Israel blir bedraget av USA, och de domar som sedan följer över USA och de länder som stått bakom delningsplanerna av Jerusalem.
Del 1
https://www.youtube.com/watch?v=xWgqlPeQSdA
Del 2
https://www.youtube.com/watch?v=oWmVZADlodA
Del 3
https://www.youtube.com/watch?v=QNXdn0No-mI
Jag gläder mig över den uppfattning denna gudsman delar; att vi kristna är kallade att stå upp för och be för Israel och det judiska folket. och att vi kan göra stor skillnad. De flesta i Sverige som försöker vara vakna över de yttersta tingen är uppenbart nyfikna över framtiden, men väldigt få uttrycker en sann nöd för Israel och Jesu folk.
Det verkar som man tror att för att något är förutsagt i bibeln så fixar Gud allt och vi kan inte göra skillnad. Det är som att säga att drottning Ester skulle fortsatt att leva kräsligt i Susans borg inför Ahasveros, och inte tagit sig an judarnas sak. En människa, en kvinna (en brud ) gjorde stor skillnad i en tid då judarna var utsatta för starkt hot om utplåning.
/Björn
Saturday, October 10, 2015
Profetiskt om 2016
Kevin Mirasi delar vad Gud uppenbarat för honom angående år 2016. Han delar också vad Gud talat till honom om när det gäller församlingens, brudens, uppryckande; Jesus kommer i Guds alldeles egen perfekta timing.
http://injesuschrististand.blogspot.se/2015/10/a-vision-where-i-was-made-to-understand.html#links
Thursday, October 8, 2015
October Blues?
By Matt Ward
September has come and gone and we are still here.
Despite rampant speculation, the Rapture has yet to occur; the worldwide financial system has not come crashing down, Gog has not made his move against Israel and no giant asteroid has plummeted to earth. In fact, all seems to be absolutely, crushingly normal.
I am not mocking. The hype and expectation that the September prognostications engendered has inevitably left many feeling a deep sense of disappointment, even disillusionment.
September did look on paper to be a portentous month. The correlation of significant world and celestial events with significant Jewish feasts, mainly Rosh Hashanah and Yom Kippur ten days later, left many feeling that a significant prophetic event was almost a certainty. Yet nothing of obvious world changing importance seems to have occurred.
I found much of the speculation to be engrossing but this one simple statement from Jesus kept playing through my mind:
“But about that day or hour no one knows, not even the angels in heaven, nor the Son, but only the Father” (Matthew 24:26).
Jesus was clear during his first earthly ministry. He did say as straightforwardly as He could, that there were some secrets that even his own Heavenly Father had kept from Him. The information concerning the exact “day and hour” would be for the Father only and for no one else.
One has to therefore ask how anybody today could assume knowledge of events that Jesus Himself admitted during His First Coming, that even He wasn’t privy to?
YouTube is full of many such prognosticators and their video views often times number a quarter of a million or more. Some of the speculation surrounding September were entirely sound, some unfortunately—extremely wild and damaging. Nobody, anywhere knows the day or hour of the Rapture of the Church. Nobody on this earth ever will.
September’s passing has brought great disappointment and disillusionment for quite a number of people. With regard to their faith, some have even said they feel as if the ground beneath their feet has become a little more unsteady. This is the huge problem associated with date-setting; it can damage a person’s walk with the Lord and also ultimately undermines our own credibility when these dates are proven wrong.
The next time we share Bible-related prophecy with these same people they will legitimately turn and say, “But last time you were completely wrong! Why should we listen to you now?” Good question. Why should anyone listen?
Date-setting undermines us as Bible believing Christians and damages our credibility with others, especially non-believers. The great irony in all of this is that we live at a time in history when events really are occurring which genuinely do fulfill Bible prophecy each and every single day. We don’t need wild speculation; all we need to do is turn on the news with Bible in hand.
In no way am I disillusioned or disappointed by September having come and gone. In fact, I feel very excited and blessed to be living—genuinely blessed. I know God’s prophetic clock is very close to the midnight hour. I do not have access to secret information no one else has, but I can read.
I can recognize the time and the season we are in through the unparalleled, inscrutable lens of prophecy found in Scripture. It is this alone that informs my worldview and my sure belief that the coming of the Lord Jesus is indeed close at hand; not the babblings of the multitude of current YouTube prognosticators. Why the Lord has not come at this point is simply because of His great love for humanity.
“Do I take any pleasure in the death of the wicked? declares the Sovereign LORD. Rather, am I not pleased when they turn from their ways and live?” (Ezekiel 18:23). He tarries because He is desperate for those who are still unsaved to yet find salvation. This is why the Great Commission is even more important today than it ever has been, because the finishing line is clearly in sight now.
God is now applying the very same patience to the unsaved as He did to each of us individually, before we were saved; giving opportunity after opportunity, time after time to know and come to His Son. He is extending His mercy to a multitude of undecided individuals in this world today.
So long suffering is the Lord in His love for mankind—that it will probably not be until the very last possiblemoment that the Father will send His Son to take His Bride home. There are many who will become our brothers and sisters in Christ who are still enemies of the cross and the Lord anxiously waits for them to come home.
Make no mistake, though. Jesus is standing at the gates of heaven waiting. The King of kings is waiting for the nod from His Father; then He will come, and not a moment before. When that day comes, and it surely will, there is no force in this entire universe that will be able to stop Him.
We are told by Jesus to watch, to ever watch. Jesus is coming as a thief in the night and sadly few will be ready when He actually does come. This is why John in his Apocalypse, talks of the Christian life as being one of “patience and endurance.”
The Lord clearly keeps His own timetable and is His own Counselor. Life today, very much appears to be going on as it always has and paradoxically that it is exactly what makes me lift up my head to the sky, looking for our Lord’s return.
While most today are going about their daily lives, the world around us is imploding. “Where is the promise of his coming? people say in open derision (2 Peter 3:4). Yet prophecy is ripe for fulfillment in a swathe of different fields in a way never before seen in history. We stand on the edge of an abyss. Birth pains have increased in frequency and intensity. The shadows cast by the Tribulation itself aren’t just visible on our horizons, we are actually becoming engulfed by them.
In just seven short years Barack Hussein Obama has utterly destroyed American power and standing in the world. He has brought America to complete economic ruin. This once great nation’s final reduction as a superpower is certainly close at hand, which therefore explains America’s seeming absence from all end-time prophecy.
The Pope, a newly arrived world leader who has come from out of nowhere cares more for climate change than he does for Jesus Christ. He is leading calls for the unification of all religions under a common banner which would sit under a global political body of power and authority. Does this not sound exactly like the role that the biblical False Prophet will fulfill?
Gog is building and amassing his forces as we speak. Like a wild, stalking animal he has scented weakness in the international community, and seems to be readying himself for what he sees as an easy Israeli kill. The “evil thought” prophesied by Ezekiel all those eons ago has or is happening right now, in our time. We live in the days when the man prophesied about from ancient times, Gog himself, actually appears to be walking this earth, right now. We have all been able to look him square in the eyes through our television screens. Our generation is indeed a unique one.
There are false prophets everywhere; famines and diseases ravaging entire populations, earthquakes and tribulations. There is mass slaughter caused by, “Kingdom rising against Kingdom,” provoking a mass migration unprecedented in modern history.
Within the Church there is godlessness and apostasy, an increasing falling away. Hebrew has returned as the spoken language of Israel and preparations for the rebuilding of the temple is common talk, as is the news of Red Heifer births. Knowledge has increased and we all travel to and fro. Ethiopian Jews have returned to Israel, Russia has risen and its Jews have returned “from the north country.”
The technology for the mark of the beast is upon us already and the New World Order is commonly referenced. Even today’s children are being taught of the coming “global order.”
Israel has now become the pariah state of the entire world and every nation is obsessed with dividing Jerusalem.
“When it is evening, you say, ‘It will be fair weather, for the sky is red.’ And in the morning, ‘There will be a storm today, for the sky is red and threatening.’ Do you know how to discern the appearance of the sky, but cannot discern the signs of the times?” (Matthew 16:2-3).
September has come and gone without incident is irrelevant; it’s what the Bible says about where we stand on God’s prophetic clock that really matters. The signs are telling us His return is close at hand, so let’s be about our Lord’s business and be found ready when He comes.
wardmatt1977@gmail.com
Rapture Ready
September has come and gone and we are still here.
Despite rampant speculation, the Rapture has yet to occur; the worldwide financial system has not come crashing down, Gog has not made his move against Israel and no giant asteroid has plummeted to earth. In fact, all seems to be absolutely, crushingly normal.
I am not mocking. The hype and expectation that the September prognostications engendered has inevitably left many feeling a deep sense of disappointment, even disillusionment.
September did look on paper to be a portentous month. The correlation of significant world and celestial events with significant Jewish feasts, mainly Rosh Hashanah and Yom Kippur ten days later, left many feeling that a significant prophetic event was almost a certainty. Yet nothing of obvious world changing importance seems to have occurred.
I found much of the speculation to be engrossing but this one simple statement from Jesus kept playing through my mind:
“But about that day or hour no one knows, not even the angels in heaven, nor the Son, but only the Father” (Matthew 24:26).
Jesus was clear during his first earthly ministry. He did say as straightforwardly as He could, that there were some secrets that even his own Heavenly Father had kept from Him. The information concerning the exact “day and hour” would be for the Father only and for no one else.
One has to therefore ask how anybody today could assume knowledge of events that Jesus Himself admitted during His First Coming, that even He wasn’t privy to?
YouTube is full of many such prognosticators and their video views often times number a quarter of a million or more. Some of the speculation surrounding September were entirely sound, some unfortunately—extremely wild and damaging. Nobody, anywhere knows the day or hour of the Rapture of the Church. Nobody on this earth ever will.
September’s passing has brought great disappointment and disillusionment for quite a number of people. With regard to their faith, some have even said they feel as if the ground beneath their feet has become a little more unsteady. This is the huge problem associated with date-setting; it can damage a person’s walk with the Lord and also ultimately undermines our own credibility when these dates are proven wrong.
The next time we share Bible-related prophecy with these same people they will legitimately turn and say, “But last time you were completely wrong! Why should we listen to you now?” Good question. Why should anyone listen?
Date-setting undermines us as Bible believing Christians and damages our credibility with others, especially non-believers. The great irony in all of this is that we live at a time in history when events really are occurring which genuinely do fulfill Bible prophecy each and every single day. We don’t need wild speculation; all we need to do is turn on the news with Bible in hand.
In no way am I disillusioned or disappointed by September having come and gone. In fact, I feel very excited and blessed to be living—genuinely blessed. I know God’s prophetic clock is very close to the midnight hour. I do not have access to secret information no one else has, but I can read.
I can recognize the time and the season we are in through the unparalleled, inscrutable lens of prophecy found in Scripture. It is this alone that informs my worldview and my sure belief that the coming of the Lord Jesus is indeed close at hand; not the babblings of the multitude of current YouTube prognosticators. Why the Lord has not come at this point is simply because of His great love for humanity.
“Do I take any pleasure in the death of the wicked? declares the Sovereign LORD. Rather, am I not pleased when they turn from their ways and live?” (Ezekiel 18:23). He tarries because He is desperate for those who are still unsaved to yet find salvation. This is why the Great Commission is even more important today than it ever has been, because the finishing line is clearly in sight now.
God is now applying the very same patience to the unsaved as He did to each of us individually, before we were saved; giving opportunity after opportunity, time after time to know and come to His Son. He is extending His mercy to a multitude of undecided individuals in this world today.
So long suffering is the Lord in His love for mankind—that it will probably not be until the very last possiblemoment that the Father will send His Son to take His Bride home. There are many who will become our brothers and sisters in Christ who are still enemies of the cross and the Lord anxiously waits for them to come home.
Make no mistake, though. Jesus is standing at the gates of heaven waiting. The King of kings is waiting for the nod from His Father; then He will come, and not a moment before. When that day comes, and it surely will, there is no force in this entire universe that will be able to stop Him.
We are told by Jesus to watch, to ever watch. Jesus is coming as a thief in the night and sadly few will be ready when He actually does come. This is why John in his Apocalypse, talks of the Christian life as being one of “patience and endurance.”
The Lord clearly keeps His own timetable and is His own Counselor. Life today, very much appears to be going on as it always has and paradoxically that it is exactly what makes me lift up my head to the sky, looking for our Lord’s return.
While most today are going about their daily lives, the world around us is imploding. “Where is the promise of his coming? people say in open derision (2 Peter 3:4). Yet prophecy is ripe for fulfillment in a swathe of different fields in a way never before seen in history. We stand on the edge of an abyss. Birth pains have increased in frequency and intensity. The shadows cast by the Tribulation itself aren’t just visible on our horizons, we are actually becoming engulfed by them.
In just seven short years Barack Hussein Obama has utterly destroyed American power and standing in the world. He has brought America to complete economic ruin. This once great nation’s final reduction as a superpower is certainly close at hand, which therefore explains America’s seeming absence from all end-time prophecy.
The Pope, a newly arrived world leader who has come from out of nowhere cares more for climate change than he does for Jesus Christ. He is leading calls for the unification of all religions under a common banner which would sit under a global political body of power and authority. Does this not sound exactly like the role that the biblical False Prophet will fulfill?
Gog is building and amassing his forces as we speak. Like a wild, stalking animal he has scented weakness in the international community, and seems to be readying himself for what he sees as an easy Israeli kill. The “evil thought” prophesied by Ezekiel all those eons ago has or is happening right now, in our time. We live in the days when the man prophesied about from ancient times, Gog himself, actually appears to be walking this earth, right now. We have all been able to look him square in the eyes through our television screens. Our generation is indeed a unique one.
There are false prophets everywhere; famines and diseases ravaging entire populations, earthquakes and tribulations. There is mass slaughter caused by, “Kingdom rising against Kingdom,” provoking a mass migration unprecedented in modern history.
Within the Church there is godlessness and apostasy, an increasing falling away. Hebrew has returned as the spoken language of Israel and preparations for the rebuilding of the temple is common talk, as is the news of Red Heifer births. Knowledge has increased and we all travel to and fro. Ethiopian Jews have returned to Israel, Russia has risen and its Jews have returned “from the north country.”
The technology for the mark of the beast is upon us already and the New World Order is commonly referenced. Even today’s children are being taught of the coming “global order.”
Israel has now become the pariah state of the entire world and every nation is obsessed with dividing Jerusalem.
“When it is evening, you say, ‘It will be fair weather, for the sky is red.’ And in the morning, ‘There will be a storm today, for the sky is red and threatening.’ Do you know how to discern the appearance of the sky, but cannot discern the signs of the times?” (Matthew 16:2-3).
September has come and gone without incident is irrelevant; it’s what the Bible says about where we stand on God’s prophetic clock that really matters. The signs are telling us His return is close at hand, so let’s be about our Lord’s business and be found ready when He comes.
wardmatt1977@gmail.com
Rapture Ready
Subscribe to:
Posts (Atom)