A Living Prayer - Alison Krauss

Holy Spirit You Are Welcome Here

15 Year Old Natan Testimony

15-year old Natan (jewish) died and then came
back to his body. During the time he was dead
he was caught up into heavenly places. There
he saw numerous things which is hard for him
to describe and even speak about.

Natan was shown how things will soon escalate
in the World and a major war situation will occur.

And he was shown that the nations of the World
will finally unite against Israel in a severe attack.
Just like Bible prophecy tells us.

It is amazing how much this Young guy tells us
that are in line with Bible End time prophecy.
Natan knew almost nothing about the Scriptures
himself before this experience.

Shocking for many may be the fact that Natan
saw a formar world-leader, Obama, being the
leader who initiates the attack on Israel - you
can listen to this from minute 29 and on. He
says this leaders was named Gog..

Right after, Natan refers to two people that
were  woke up from the dead. This must be the
two witnesses from the Book of Revelations 11.

Natan also saw the Mount of Olives split into
two. That is what the Bible tells will happen.

Natan even saw the Messiah.. As he, being a jew,
was never thaught about Jesus he did not re-
cognize him. But he says in the clip that the
Messiah is a very famous person and that many
will be shocked when they understand who he is.

Don´t miss this clip. And deem for yourself.
I find it trustworthy.

Vår del av Kristus..

Delar ibland något clip från vännen Bill Stenberg,
en man jag också gärna ärar för den trohet han
visade Herren under sin levnad.

Bill delar här en vision som Gud gav honom, en
allvarlig varning för sekterism och samfunds-
väsende.
 

Att tala i nya tungor

Rätt om tungotalet

En felaktig undervisning, ganska utbredd inom
den kristna kyrkan, är att tungotal bara är för
några få utvalda.

Men Gud har förstås tänkt att alla ska ha denna
gåva i funktion i sina andliga liv. Tungotal är
inte krom på bilen för vissa utvalda, att glänsa
med. Det är istället ett arbetsinstrument.

I följande avsnitt i Apostlagärningarna läser vi
om att Paulus möter lärjungar som kommit till
tro, men som inte tagit emot den helige Ande.

Han inser att de fått undervisning om frälsning,
men den som undervisat dem har inte haft kun-
skap om vare sig dopet till Kristus eller ande-
dopet och tungotalet;

Apostlagärningarna 19:1-7
Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan
han hade farit genom de övre delarna av landet,
ner till Efesus. Där träffade han några lärjungar.

Och han frågade dessa: ”Fick ni helig Ande, när
ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har
inte ens hört att helig Ande är given.”

Han frågade: ”Vilket dop blev ni då döpta med?”
De svarade: ”Vi döptes med Johannes’ dop” Då
sa Paulus: ”Johannes’ dop var ett dop till bät-
tring; och han sa därvid till folket, att det var på
den som skulle komma efter Johannes; det är på
Jesus, som de skulle tro.”

Sedan de hade hört det, lät de döpa sig i Herren
Jesu namn. Och när Paulus la händerna¨på dem,
kom den helige Ande över dem, och de talade
tungomål och profeterade. Och tillsammans var
de tolv män.

Paulus döper dem och lägger sina händer på dem
och den helige Ande kommer över dem - och
gåvan att tala i nya tungor förlöses.

Det vore ju intressant att förstå bakgrunden till
det som utspelas i detta skriftställe. Och den
finner vi i kapitlet innan, i Apg 18;

Apostlagärningarna 18:24-26
Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos,
bördig från Alexandria, en lärd man, mycket
förfaren i skrifterna.

Denne hade blivit undervisad om ”Herrens väg”
och talade, brinnande i anden, och undervisade
grundligt om Jesus, fast han bara hade kunskap
om Johannes’ döpelse.

Det var alltså Apollos undervisning som fört
många till tro, men där de ännu inte blivit under-
visade om eller döpta till Kristus, inte heller
blivit fyllda med Anden och mottagit tungotalet.

Detta visar att man kan förstå mycket i skriften,
man kan som Apollos tala "brinnande i anden",
man kan alltså stå i en predikotjänst - men ändå
inte ha förstått innebörden av att bli fylld av
Anden och bli förlöst i Andens nådegåvor.

När Paulus nu förkunnade dopet i Kristus, och
dessa lät döpa sig och han lade händerna på
dem, så kom som vi läste Anden över alla tolv
och de började tala i tungor och profetera.


Du menar att tungotalet är för alla?

Tungotalet är för alla. Missförstånd som finns
och som ger upphov till en felaktig undervis-
ning är ologiska och de håller inte för en
granskning i skriften.

Oftast springer argumenten upp ur skriftens
(Paulus) undervisning om att "den helige Ande
tilldelar åt var och en någon särskild gåva";

1 Korintierbrevet 12:7,10-11, 30
Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig
ges åt var och en så, att de kan bli till nytta. 

...åt en annan att profetera, åt en annan att
skilja mellan andar, åt en annan att tala tungo-
mål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när
någon talar tungomål. 

Men allt detta verkar densamme ene Anden,
i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och
en någon särskild gåva. 

Inte har väl alla helandets gåvor? Inte talar väl
alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Men här talar Paulus om gåvor när de används
i församlingsgemenskapen. Där är en av gåvor-
na att "tala tungor på olika sätt", så som Anden
leder.

Det är denna gåva Paulus syftar på i detta
bibelställe. Det handlar här alltså inte om den
enkla grundgåvan att tala i tungor för eget
bruk.

Vi ser i Apostlagärningarnas olika exempel att
det var alla som blev uppfyllda av Anden och
började tala tungomål;

Apostlagärningarna 2:1-4
När sen pingstdagen var inne, var de alla för-
samlade med varandra. Då kom plötsligt från
himlen ett dån, som om en våldsam storm hade
dragit fram; och det uppfyllde hela huset där
de satt.

Och tungor som av eld visade sig för dem
och fördelade sig och satte sig på dem, en på
var av dem. Och de blev alla uppfyllda av
helig Ande och började tala andra tungo-
mål, såsom Anden ingav dem att tala.

ALLA blev uppfyllda, alla talade i tungor!

Apostlagärningarna 10:44-46
Medan Petrus ännu så talade, föll den helige
Ande på alla dem som hörde hans tal.

Och alla de omskurna troende män som hade
kommit dit med Petrus blev uppfyllda av
förvåning över att den helige Ande hade blivit
utgjuten också över hedningarna, som en gåva
åt dem.

De hörde dem nämligen tala tungomål och
storligen prisa Gud. 

Det står inte här att endast en eller ett par fick
tungotalets gåva som en gåva att använda i
församlingen, utan det framgår klart att de alla
talade tungomål, och det verkar som alla just
här talade i munnen på varandra och var all-
deles upprymda av den nya erfarenheten!

Varför vill Gud att alla ska ha gåvan att tala i
tungor fungerande i sitt liv? Därför att den som
talar i tungor enligt Paulus uppbygger sig
själv;

1 Korintierbrevet 14:4-5 
Den som talar tungomål uppbygger endast sig
själv, men den som profeterar, han uppbygger
en hel församling. 

Jag skulle väl vilja att ni alla talade tungomål,
men ännu hellre ville jag att ni profeterar.

Paulus vill här inte alls (som en del menar) för-
minska vikten av att alla kan tala i tungor.

I de bibelställen som ibland refereras till på ett
felaktig sätt, vill Paulus istället att tungotalet
ska användas på rätt sätt i gemenskapen för
allas skull som är församlade.

Så när han förmanar församlingen att inte på
ett oförståndigt sätt tala tungor i mötet såvida
man inte också får uttydningen till nytta för
alla - så tillägger han i samma andetag för
säkerhets skull att han själv talar i tungor mer
än alla andra..;

1 Korintierbrevet 14:18
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I
alla;


Tungotalet i det egna bönelivet

Vi läste tidigare att den som talar i tungor upp-
bygger sig själv. Tungotalet är alltså ett hjälp-
medel i vårt privata böneliv, som bygger upp
vår inre människa.

Tungotalet kommer också vår svaghet till
hjälp när vi inte vet hur vi ska be eller vad vi
ska be om, säger Paulus;

Romarbrevet 8:26
Så kommer också Anden vår svaghet till hjälp;
för vad vi bäst bör be om, det vet vi inte, men
Anden själv manar gott för oss med outsägliga
suckar.

Gud har inga favoriter som han vill ska bli mer
uppbyggda än andra, tack och lov. Därför vill
han att alla ska ha tungotalets gåva.

1 Korintierbrevet 14:14
För om jag talar tungomål, när jag ber, så ber
min ande, men mitt förstånd kommer ingen
frukt åstad.

Vad följer då härav? Jo, jag ska väl be med
anden, men jag ska också be med förståndet;
jag ska väl lovsjunga med anden, men jag ska
också lovsjunga med förståndet.

Ibland eller ofta är det alltså läge att be efter
förståndet, och ibland är det läge att "be med
anden". Det står ande med liten bokstav; det är
vår egen ande som ber - under inspiration av
den helige Ande.

Bibeln säger även att profeters andar är profeter
underdåniga. det betyder att tungotalet är inte
något konstigt som bara tar över oss.

Vi kan känna stark inspiration att be i tungor,
men det kan vi även vad gäller vanlig bön. Det
är alltid vi som avgör vårt handlande;

1 Kor 14:32
och profeters andar är profeterna underdåniga.

I Markus evangelium sista kapitel kan vi läsa
om hur Jesus innan han lämnar lärjungarna
nämner om att tungotalet också är ett tecken 
som ska åtfölja den som tror. Det gäller alltså
de troende i allmänhet:

Markus Evangelium 16:17
Och dessa tecken ska åtfölja dem som tro:
genom mitt namn skola de driva ut onda
andar, de skola tala nya tungomål,.. osv.


Hur tar man emot tungotalet?

I Romarbrevet kap. 10 framgår angående att ta
emot frälsning, att (parafraserat) "hur kan de
tro om ingen berättar".

På samma sätt behöver vi undervisa om tungo-
talet, och liksom med frälsningen behöver vi
vara frimodiga i att tala om att det är för alla.

Om du inte mottagit tungotalet, så kan du be
Gud om det, hungra efter det!

Det finns de som har en gåva att förlösa tungo-
talet t ex genom handpåläggning, som vi läst
om i Apostlagärningarna.

Men det måste inte ske på ett visst sätt, och
det är alltid kopplat till att man tar emot i tro.

Du kan oavsett vad du känner eller upplever
börja tala i tro där du är, tala ut genom din
mun de krumelurer som kommer till ditt med-
vetande. Och sedan be Gud fylla på allt
eftersom.

Kom ihåg den lame mannen som blev frisk
när han väl började agera i tro på det Jesus
uppmanade honom att göra - att stå upp och
gå!

/Björn Hellman

Love Lifted Me - Randy Travis

Hur kom Bibeln till ?

Många frågar sig hur bibeln kom till och hur vi kan säga

att den är Guds Ord. Det intressanta är att bibeln själv

ger oss undervisning om detta.

Bibeln består egentligen av 66 olika skrifter. Det är 39

skrifter i Gamla Testamentet och 27 skrifter i Nya

Testamentet. Gamla Testamentet brukar beskrivas som

Mose och Profeterna. I nya Testamentet har vi de 4

Evangelierna och sedan de undervisande Breven samt

slutligen Johannes Uppenbarelse som får betraktas som

en profetbok.

De 66 skrifterna anses vara Guds Ord och tilltal på ett

sådant sätt att de med den helige Andes hjälp har utvalts

att tillsammans utgöra kanon, d v s rättesnöre.

Bibeln själv säger på många ställen i Gamla Förbundet att

Gud uppmanar personer att skriva upp (i en bok, på en

tavla mm) de ord Gud talat till personen;

Jer 30:1-3
Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han

sade: Så säger HERREN, Israels Gud: Teckna upp åt dig

i en bok alla de ord som jag har talat till dig. Ty se, dagar

skola komma, säger HERREN, då jag åter skall upprätta

mitt folk, Israel och Juda, säger HERREN, och låta dem

komma tillbaka till det land som jag har givit åt deras

fäder; och de skola taga det i besittning.

Jes 30:8
Så gå nu in och skriv detta på en tavla, som må förvaras

bland dem, och teckna upp det i en bok, så att det bevaras

för kommande dagar, alltid och evinnerligen.

Hab 2:2
Och HERREN svarade mig och sade:
Skriv upp din syn,
och uppteckna den på skrivtavlor, med tydlig skrift,
så att den lätt kan läsas.

Vi ser detta även i det Nya Förbundet. Gud uppmanar i

Uppenbarelseboken lärjungen Johannes att skriva upp det

han får uppenbarat direkt från Jesus Kristus;

Upp 1:1-3
Detta är en uppenbarelse från Jesus Kristus, en som Gud

gav honom för att visa sina tjänare, vad som snart ska ske.

Och med ett budskap genom sin ängel gav han det till

känna för sin tjänare Johannes, som här vittnar och fram-

bär Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv

har sett. Salig är den som får uppläsa denna profetias ord,

och saliga är de som får höra dem och som tar vara på,

vad däri är skrivet; för tiden är nära.

Upp 1:9-11
Jag, Johannes, er broder, som med er har del i bedrövelsen

och riket och ståndaktigheten i Jesus, jag befann mig på

den ö som heter Patmos, för Guds ords och Jesu vittnes-

börds skull. Jag kom i andehänryckning på Herrens dag och

fick då bakom mig höra en stark röst, lik ljudet av en basun,

och den sa: ”Skriv upp i en bok vad du får se, och sänd den

till de sju församlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus

och Tyatira och Sardes och Filadelfia och Laodicea.” 

Upp 1:18-20
”Frukta inte. Jag är den förste och den siste och den levande;

jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och

jag har nycklarna till döden och dödsriket. Så skriv nu upp,

vad du har sett, och skriv upp både vad som nu är, och vad

som härefter ska ske. 

Upp 19:9
Och han sa till mig: ”Skriv: Saliga är de som äro bjudna till

Lammets bröllopsmåltid.”

Upp 22:18-19
För var och en som hör de profetians ord, som står i denna

bok betygar jag detta: ”Om någon lägger något till dem, så

skall Gud på honom lägga de plågor om vilka är skrivet i

denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som

står i denna profetias bok, så ska Gud ta ifrån honom hans

del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet

i denna bok.”


Bibeln själv säger genom Jesus i NTs evangelier att alla böcker i

Gamla Förbundet vittnar om Jesus;

Luk 24:27
Och han började gå igenom Moses och alla profeterna och

uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om

honom.

Bibeln själv säger i NT att Moseböckernas författare är Moses

själv;

Rom 10:5
Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen,

att den människa som övar sådan rättfärdighet ska leva genom

den.

Joh 1:45
Filippus träffade Natanael och sade till honom: ”Den som

Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit

om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.”

Bibeln själv säger att ingen profetia i det som bibeln kallar för

"skriften" har framkommit av en människas vilja, utan genom att

människor drivna av Anden talade vad som gavs dem av Gud;

2 Pet 1:19-21
Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och

ni gör väl, om ni aktar därpå, så som på ett ljus som lyser i en

dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan går

upp i era hjärtan.  Men det mån ni framför allt veta, att ingen

profetia i något skriftens ord kan av någon människas egen kraft

utläggas. För ingen profetia har någonsin framkommit av en

människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den

helige Ande, talade vad som gavs dem från Gud. 

Här nedan framkommer genom bibeln själv och genom andra

bibelns brev att Paulus skrivit olika brev, troligtvis hänvisas här

bland annat till Galaterbrevet. Och att Paulus skrivit dessa brev

efter den vishet som blivit honom given. De undervisande /upp-

muntrande och förmanande breven till de församlingar som

Paulus fött till liv, är av annan karaktär jämfört med t ex bibelns

profetiska böcker. Men det är intressant att Paulus brev nämns

i samma andetag som "de övriga skrifterna";

2 Pet 3:14-16
Därför, mina älskade, eftersom ni förbidar detta, ska ni med all

flit sörja för, att ni må för honom befinnas vara obefläckade och

ostraffliga, i frid.  Och ni ska hålla före, att vår Herres lång-

modighet länder till frälsning; så som också vår älskade broder

Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit

honom given.  Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar

om sådant, fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är

svårt att förstå, och som okunniga och obefästa människor

vrångt uttyder, såsom de också gör med de övriga skrifterna,

sig själva till fördärv.

I Apg 1:1 inleder lärjungen och läkaren Lukas med att tala om
"sin förra berättelse om allt vad Jesus gjorde och lärde", hans
förra berättelse här handlar om "Lukas Evangelium.

Genom detta studium finner vi att i bibelns egna skrifter (!)
finns hänvisningarna till vilka som skrivit Moseböckerna +
Profeterna i GT, och vilka som i NT skrivit Evangelier, Apostla-
gärningar, många Brev och slutligen även Johannes Uppen-
barelse. Med andra ord hänvisningar till vilka som skrivit alla
avgörande skrifter i hela vår Bibel.

Det finns fler skrifter än de som ingår i vår bibel (GT+NT) som
kan anses gudsinspirerade till viss grad. NTs skrifter är de som i
tidiga processer inom den kristna församlingen med hjälp av den
Helige Ande blivit upphöjda till det vi kallar kanon (rättesnöre).

När det gäller GTs skrifter (den judiska bibeln, Tanakh) har
Jesus själv uttalat sig mycket kategoriskt i Matt 5:18;
"Jag säger er sanningen; Innan himmel och jord förgår ska
inte en bokstav, inte en prick i lagen, förgå, inte förrän allt
har skett".

/Björn Hellman