Att tala i nya tungor

En rätt undervisning om tungotal

En felaktig undervisning, ganska utbredd inom
den kristna kyrkan, är att tungotal bara är för
några få utvalda. Gud har tänkt att alla ska ha
denna gåva i funktion i sina andliga liv. Tungotal
är inte krom på bilen för vissa utvalda, att glänsa
med. Det är istället ett arbetsinstrument.

I följande avsnitt i Apg läser vi om att Paulus
möter lärjungar som kommit till tro, men som inte
tagit emot den helige Ande. Han inser att de fått
en undervisning om frälsning, men den som
undervisat dem har inte haft kunskap om vare sig
dopet till Kristus eller andedopet och tungotalet;

Apostlagärningarna 19:1-7
Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan
han hade farit genom de övre delarna av landet,
ner till Efesus. Där träffade han några lärjungar.
Och han frågade dessa: ”Fick ni helig Ande, när
ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har
inte ens hört att helig Ande är given.”

Han frågade: ”Vilket dop blev ni då döpta med?”
De svarade: ”Vi döptes med Johannes’ dop” Då sa
Paulus: ”Johannes’ dop var ett dop till bättring; och
han sa därvid till folket, att det var på den som
skulle komma efter Johannes; det är på Jesus, som
de skulle tro.”

Sedan de hade hört detta, lät de döpa sig i Herren
Jesu namn. Och när Paulus la händerna¨på dem,
kom den helige Ande över dem, och de talade
tungomål och profeterade. Och tillsammans var
de tolv män.

Paulus döper dem och lägger sina händer på dem
och den helige Ande kommer över dem - och
gåvan att tala i nya tungor förlöses.

Det vore ju intressant att förstå bakgrunden till
det som utspelas i detta skriftställe. Och den finner
vi i kapitlet innan, i Apg 18;

Apostlagärningarna 18:24-26
Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos,
bördig från Alexandria, en lärd man, mycket
förfaren i skrifterna. Denne hade blivit undervisad
om ”Herrens väg” och talade, brinnande i anden,
och undervisade grundligt om Jesus, fastän han
endast hade kunskap om Johannes’ döpelse.

Det var alltså Apollos undervisning som fört många
till tro, men där de ännu inte blivit undervisade om
eller döpta till Kristus, inte heller blivit fyllda med
Anden och mottagit tungotalet.

Det här visar att man kan förstå mycket i skriften,
man kan som Apollos tala "brinnande i anden", man
kan alltså stå i en predikotjänst - men ändå inte ha
förstått innebörden av att bli fylld av Anden och bli
förlöst i Andens nådegåvor.

När Paulus nu förkunnade dopet i Kristus, och dessa
lät döpa sig och han lade händerna på dem, så kom
som vi läste Anden över alla tolv och de började tala
i tungor och profetera.


Du menar att tungotalet är för alla?

Tungotalet är för alla. De missförstånd som finns och
som ger upphov till en felaktig undervisning är
ologiska och håller inte för en gransking i skriften.

Oftast springer argumenten upp ur skriftens (Paulus)
undervisning om att den helige Ande tilldelar åt
var och en någon särskild gåva;

1 Korintierbrevet 12:7,10-11, 30
Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig ges
åt var och en så, att de kan bli till nytta.
...åt en annan att profetera, åt en annan att skilja
mellan andar, åt en annan att tala tungomål på
olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar
tungomål.
Men allt detta verkar densamme ene
Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt
var och en någon särskild gåva.
Inte har väl alla helandets gåvor? Inte talar väl
alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Men här talar Paulus om gåvor när de används i
församlingsgemenskapen. Där är en av gåvorna
att "tala tungor på olika sätt", så som Anden
leder. Det är denna gåva Paulus syftar på i detta
bibelställe. Det handlar här alltså inte om den
enkla grundgåvan att tala i tungor för eget bruk.

Vi ser i Apostlagärningarnas olika exempel att det
var alla som blev uppfyllda av Anden och började
tala tungomål;

Apostlagärningarna 2:1-4
När sen pingstdagen var inne, var de alla
församlade med varandra. Då kom plötsligt från
himlen ett dån, som om en våldsam storm hade
dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de
satt.
Och tungor som av eld visade sig för dem
och fördelade sig och satte sig på dem, en på
var av dem. Och de blevo alla uppfyllda av
helig ande och började tala andra tungomål,
efter som Anden ingav dem att tala.

ALLA blev uppfyllda, alla talade i tungor!

Apostlagärningarna 10:44-46
Medan Petrus ännu så talade, föll den helige
Ande på alla dem som hörde hans tal.
Och alla de omskurna troende män som hade
kommit dit med Petrus blev uppfyllda av
häpnad över att den helige Ande hade blivit
utgjuten också över hedningarna, som en gåva
åt dem.
De hörde dem nämligen tala tungomål och
storligen prisa Gud. 

Det står inte här att endast en eller ett par fick
tungotalets gåva som en gåva att använda i
församlingen, utan det framgår klart att de alla
talade tungomål, och de verkar som all just här
talade i munnen på varandra och var alldeles
upprymda av den nya erfarenheten!

Varför vill Gud att alla ska ha gåvan att tala i
tungor fungerande i sitt liv? Därför att den som
talar i tungor enligt Paulus uppbygger sig själv;

1 Korintierbrevet 14:4-5 
Den som talar tungomål uppbygger endast sig
själv, men den som profeterar, han uppbygger
en hel församling. Jag skulle väl vilja att ni alla
talade tungomål, men ännu hellre ville jag att ni
profeterar.

Paulus vill  här inte alls (som en del menar)
förminska vikten av att alla kan tala i tungor. I de
bibelställen som ibland refereras till på ett felaktig
sätt, vill Paulus istället att tungotalet ska användas
på rätt sätt i gemenskapen för allas skull som är
församlade.

Så när han förmanar församlingen att inte på ett
oförståndigt sätt tala tungor i mötet såvida man
inte också får uttydningen till nytta för alla - så
tillägger han i samma andetag att han själv talar
i tungor mer än alla andra..;

1 Korintierbrevet 14:18
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;


Tungotalet i det egna bönelivet

Vi läste tidigare att den som talar i tungor upp-
bygger sig själv. Tungotalet är alltså ett hjälpmedel
i vårt privata böneliv, som bygger upp vår inre
människa.

Tungotalet kommer också vår svaghet till hjälp
när vi inte vet hur vi ska be eller vad vi ska be
om, säger Paulus;

Romarbrevet 8:26
Så kommer också Anden vår svaghet till hjälp; för
vad vi bäst bör be om, det vet vi inte, men Anden
själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

Gud har inga favoriter som han vill ska bli mer
uppbyggda än andra, tack och lov. Därför vill han
att alla ska ha tungotalets gåva.

1 Korintierbrevet 14:14
För om jag talar tungomål, när jag ber, så ber
min ande, men mitt förstånd kommer ingen
frukt åstad.
Vad följer då härav? Jo, jag ska väl be med
anden, men jag ska också be med förståndet;
jag ska väl lovsjunga med anden, men jag ska
också lovsjunga med förståndet.

Ibland eller ofta är det alltså läge att be efter
förståndet, och ibland är det läge att "be med
anden". Det står ande med liten bokstav, det är
vår egen ande som ber - under inspiration av
den helige Ande.

Bibeln säger också att profeters andar är profeter
underdåniga. Tungotalet är inte något konstigt
som bara tar över oss. Vi kan känna stark
inspiration att be i tungor, men det kan vi även
vad gäller vanlig bön. Det är alltid vi som avgör
vårt handlande;

1 Kor 14:32
..och profeters andar äro profeterna underdåniga.

I Markus evangelium sista kapitel kan vi läsa om
hur Jesus innan han lämnar lärjungarna nämner
om att tungotalet också är ett tecken som ska
åtfölja den som tror. Det gäller alltså de troende i
allmänhet:

Markus Evangelium 16:17
Och dessa tecken ska åtfölja dem som tro:
genom mitt namn skola de driva ut onda andar,
de skola tala nya tungomål,.. osv.


Hur tar man emot tungotalet?

I Romarbrevet kap. 10 framgår angående att ta
emot frälsning, att (parafraserat) "hur kan de tro
om ingen berättar". På samma sätt behöver vi
undervisa om tungotalet, och liksom med
frälsningen behöver vi vara frimodiga med att tala
om att det är för alla.

Om du inte mottagit tungotalet, så kan du be Gud
om det, hungra efter det! Det finns de som har en
gåva att förlösa tungotalet t ex genom handpå-
läggning, som vi läst om i Apostlagärningarna. Men
det måste inte ske på ett visst sätt, och det är alltid
kopplat till att man tar emot i tro.

Du kan oavsett vad du känner eller upplever börja
tala i tro där du är, tala ut genom din mun de
krumelurer som kommer till ditt medvetande. Och
sedan be Gud fylla på allt eftersom.

Kom ihåg den lame mannen som blev frisk när han
började agera i tro på det Jesus uppmanade honom
att göra - stå upp och gå!

They left the homosexual lifestyle

Strong testimonies from people that have left the homosexual
lifestyle for a Life with Jesus Christ.

Kegan Wesley - Freedom from homosexuality;
https://www.youtube.com/watch?v=BGNNIPJGS20&feature=youtu.be

Adam Hood - Formar homosexual speaks out;
https://www.youtube.com/watch?v=EahmmQzZWXA

Charlene Cothran - Formar gay activist left gay lifstyle for Jesus;
https://www.youtube.com/watch?v=YIVtU2X-bIk

Jackie Hill-Perry - Formar hip-hop artist tells her story;
https://www.youtube.com/watch?v=s-9X6X5aFKo

Utsorteringen av ofödda barn

En brännande och obekväm fråga i vårt samhälle är
utsorteringen av ofödda barn i moderlivet, där vi tar oss
rätten att avgöra vilka individer som ska få leva och vilka
som inte ska få leva. Det ofödda barnet har ingen röst
utan är helt utlämnat åt de som har det i sin vård och
om är ansvariga för att det blivit till - med den
uppmuntran eller det uteblivna stöd och den press som
omgivande samhälle bidrar med.

I de fall där, utifrån subjektiv bedömning, livssituationen
för barnets föräldrar inte ser ut att bli gynnsam, brister
samhället ofta i uppmuntran till att "behålla barnet" och
utövar inte så sällan press. Det kan vara så att det även
antas att det "inte skulle bli så bra för barnet om man
låter det födas".

Med de villkor vi sätter upp så är det många betydelsefulla
och uppskattade människor i vårt samhälle idag som inte
skulle ha blivit till - om dagens abortnormer följts. Ett
exempel kan vara fotbollsspelaren Christiano Ronaldo som
berättat om hur hans mor upplevde situationen svår när
hon blivit gravid och hon försökte framkalla abort; men
hon fick inte stöd av sin doktor och till slut födde hon
sin son.

Nu är det inte stjärnstatus eller produktivitet som ska vara
mätsnöret, det handlar om varje unik individs rätt att få
födas och leva. Oavsett allt annat.

 
En kampanj har nyligen uppmärksammats för
människor med Downs Syndrom. Den som vill vara med
och stödja kampanjen uppmanas att ta på sig två olika
strumpor för att visa på olikheten som ngt positivt. Ett fint
initiativ.

Samtidigt har tekniken gått "framåt" så långt att man idag
kan upptäcka Downs Syndrom på fosterstadiet och med
ganska hög grad av säkerhet - och undersökningar visar
att idag aborteras så gott som utan undantag alla foster
som upptäcks med troligt Downs Syndrom.

Hur ska detta uppfattas av dem det berör, deras syskon,
familjemedlemmar, vänner? Samhället visar med all
tydlighet att de egentligen inte är välkomna till världen om
de bär på denna olikhet, nu när man "kan välja".

Kan det vara så att med tekniken följer även ett tryck att
man bör göra abort - för samhällets skull och kanske för
barnets skull. Kan det vara så att tekniken och samhälls-
normer underlättar ett abortbeslut, medan ett beslut att
låta barnet leva har blivit svårare att fatta.

Frågan är hur mycket man uppmuntras av sjukvård och
samhälle att verkligen välja livet för sitt barn?

Känner varje par eller kvinna som hamnar i en sådan svår
situation att man får fullt stöd och uppmuntran att föda sitt
barn? Det är ju en svår situation man hamnar i vid ett
sådant besked, många känslor och tankar måste bearbetas,
och man kan inom relationen och i familje- och vänkrets
se annorlunda på situationen.

Som jag ser det finns det bara en väg och det är att "välja"
livet. Det är inte upp till oss att bestämma något i denna
fråga.

------------------------------

Nedan ett utdrag ur en tänkvärd artikel av Ruth Nordström
i tidningen Världen idag 2015-03-23:
Jag samtalade nyligen med en mamma som berättade att
hennes barn hade frågat om abort. Abortfrågan är komplex
och komplicerad. Hur förklarar man vad abort är – för ett
barn? Hur motiverar man skälen för abort – för ett barn?
Pojken hade frågat: ”Varför vill mammor göra abort?”
varpå mamman svarade: ”därför att mammorna vill slippa
barnet.” Pojken funderade över svaret. Och frågade: ”men
mamma, varför får man göra abort?” Och mamman svarar:
”därför att barnet är så litet.” Då blev det svårt för pojken.
”Men mamma, är det inte de små barnen vi borde skydda”? 


 

Pope Francis and Obama

Shannon Johnson, Watchman for the Lord

Warning dream about Pope Francis;
https://www.youtube.com/watch?v=SIogFm7m1Ik

Warning dream about Barak Hussein Obama;
https://www.youtube.com/watch?v=G74ZiR7PvzE

Shannon has received numerous similar warnings
about these two public persons.

The Book of Esther and End Times

The story in the book of Esther in the Old Testament is set approximately in 480 BC. King Ahasuerus reigns a kingdom that stretches from India in the east all the way to Ethiopia. He reigns from "Susa, the citadel" in Persia, almost the equivalent of today's Iran.

In the Kingdom of Ahasuerus lives many different people, and among these many Jews, scattered at the time of the Babylonian captivity. Even in Susa there is a Jewish colony. Ahasuerus, reigns as King of Kings and his word is law. 

The story of Esther is a piece of Jewish history, which is remembered by jews every year, at the Purim feast. But the book of Esther is also largely prophetic, with an important message right into the very end times that we are facing today. And the message concerns the christians responsibility for the Jewish people and for Israel.


Queen Vasti had for some time showed contempt for King Ahasuerus. At last the King deposes her and start looking for a new Queen. Ester is one of the chosen maidens who go before the King. She is Jewish, and raised by Mordecai, her stepfather. The King is very fond of Esther, she becomes bride and the new Queen. Her Jewish identity remains secret.

 

The King's new servant Haman becomes angry at Mordecai because Mordecai does not bow to him in the gate, and Haman is told that Mordecai is a Jew. A hate is growing within Haman, he conspires against all Jews in the Kingdom. He goes before Ahasuerus, and tells of a people who do not obey the King's laws. Haman receives the King's authority to do whatever he finds for good with the Jews.

 

 

Mordecai gets knowledge about the threat against his people, in despair he sends a messenger to Esther; She has to go before the King, and seek mercy for their people. Esther hesitates, it is associated with death threat to go before the King without being called. Mordecai then send a new urgent message to Esther:

 

“Do not think to yourself that in the king’s palace you will escape any more than all the other Jews. For if you keep silent at this time, relief and deliverance will rise for the Jews from another place, but you and your father’s house will perish. And who knows whether you have not come to the kingdom for such a time as this?”(Esther 4:13-14)

 

Esther is challenged. Her people are in danger, even Mordecai, who has been her "educator" into the grace she now stands in. Ester is in a unique position to be able to plead for the Jews before the King. Will she evade responsibility, out of fear - or convenience, deny her origin? What will then happen to her - she is also a jew?

 

After a period of fasting Esther "on the third day" goes before the King, and she "receives grace". She reveals of her Jewish ancestry and tell the king about Hamans evil plans against her people. The King becomes angry. Haman, who accused Mordecai for not keeping the law, are hung up on the stake he prepared for Mordecai. Mordecai, who only refused to bow to Haman, is freed.

 

 

The Book of Esther is a burning message in a very late time. Over Jews in the diaspora rests threatening clouds. The state of Israel is attacked from all sides. Evil tongues forge plans, misinforms, trying to use laws - in the belief that they can prevent the ways of God.

 

The Christian church, the King's bride, is called to affirm its origins, and to stand up for the people of Israel and the land of Israel and to plead before the King. So Esther saved her life.

/Björn Hellman

Are we on the brink of WW3 ?

Just listened shortly to pastor Paul Begley on
the following youtube clip;

https://www.youtube.com/watch?v=EoWw2qrIM2E

The rethorics between The US and Russia are
getting more and more ugly certainly the last
couple of weeks.

The situation in the Middle-East, where we
sometimes can not understand who is actually
fighting who, seem to now have come into a
mature stage - where single decisions taken by
the world-leaders can determine if we will see
peace, or the current proxy war entering into
direct war between the superpowers.

RFID-chip i handen för 700 anställda

Ett större svenskt företag inför nu för sina anställda
ett RFID-chip implantat i handen, som fungerar
som ett passerkort för att kunna röra sig i, in och ut
i företagets lokaler genom att presentera handen
med chipet för kortläsarna vid dörrar, hiss mm.

https://www.youtube.com/watch?v=2ot4qqSmLxI&feature=share

Jag jobbar själv i denna bransch. Tekniken och
systemet är förutsagt i bibeln för ca 1900 år sedan. I
en nära tid kommer avkrävas av alla att ta ett chip i
sin hand eller sin panna, utan detta chip kommer
man inte kunna "köpa eller sälja", säger bibeln.

Bibeln förbjuder uttryckligen människor att ta det
som kallas vilddjurets märke, om man vill tillhöra
himmelriket. Den som en gång tagit märket i
handen (eller i pannan) kan sedan inte ångra sig
inför Gud för att finna frälsning.

Om allt detta kan du läsa i Uppenbarelseboken,
den sista bibelboken i Bibelns Nya Testament.
Bibeln är också full av tro och hopp för de som i
denna tid vill vara trogna Kristus, och därför säger
nej till detta ekonomiska kontrollsystem.