Jesus räddade vår familj

(en bloggpost från 2021)

När jag var nykristen 1983,
och Gud hade lyft mig ur
svåra situationer, då trodde
jag Gud om allt - och jag är
på väg dit igen.

Jag gick då upp till min kära
mormor Margot som nu var

helt borta och låg på Hospice,
bara skinn och ben, helt

dement. Dagar kvar att leva.

När jag bad för henne vid
hennes bädd på sjukhuset
så började hennes händer
skaka och rörde sig mot
varandra och de knäpptes,.
tårar trängde fram.

Och jag bad en frälsnings-
bön och fick förvissa mig om
att mormor gick hem till
himlen.

Mormor bodde i Vasastan.
En ensam kvinna med tre
barn, som förde alla barnen
genom skolsystemet med
högre studier - på sin lön
som postkassörska.

När hennes barn var små
flyttade en kvinnlig Kinamis-
sionär in på gatan. Hon blev
så förtjust i lille Bengt, min
mors bror. Hon började be
för hela familjen.

Mamma fick TBC, och till-
bringade tid på sanatorium.
Mormor var förvivlad en
dag när hon klädde granen.
Då hör hon en röst som
säger; Kerstin kommer att
bli helt frisk.

Bengt blev frälst först, i
slutet av 60-talet efter en
svår livskris. Mamma, änka
med fyra barn, blev radikalt
befriad från alkohol 1971
när livet var slut. Jesus
gjorde det inget annat kunde
göra, befriade henne. Vårt
hem förändrades.

Äldste Per var tekniker och
utvecklade Viggen. Han
trodde inte riktigt på det där
snacket om Jesus..

Per gick ofta försjunken i
tankar kring någon avancerad
jobbfrågeställning. En dag
ramlade han ner i en smörj-
grop på en bensinmack och
spräckte skallen. Han borde
varit död med det.

En ambulans kom precis förbi
när den chockade mackägaren
sprang ut på gatan. På Lin-
köpings Lasarett pågick ett
läkarsymposium med special-
ister från hela världen. Där
fanns läkare som snabbt
kunde ta sig an Per.

Mormor satt och grät utanför
sjukrummet, när radion slogs
på och en präst läste ur bibeln
det ordet av Jesus: "Gå, din
son får leva". Samtidigt kom-
mer Bengt ut ur rummet och
säger att Herren under bön
talat till honom att Per skulle
bli helt frisk.

Per blev frisk, med ett inoper-
erat pannben av plast. En dag
när han är ute och går får han
en slags Saulus-upplevelse,
"Per, varför står du emot mig?".
Per nedvärderade fortfarande
sina syskons tro. Men nu blev
Per en kristen.

Jag blev först kristen i min
syskonskara 1983 där denna
berättelse började. Sedan har
mina systrar kommit till tro. Vi
bar med oss hur en ambulans
hämtat vår enda förälder i
natten. Men hur mamma kom
hem med ett nytt lyster i
ögonen.

Gud frälste henne radikalt där
hon stod i trapphuset på
Löwenströmska sjukhuset och
ville avsluta sitt liv. Hon åkal-
lade Jesus; som hennes yngre

bror Bengt sagt att hon skulle

göra vid problem.

Hon var djupt deprimerad när
hon lämnade rummet med
de andra kvinnorna. Nu kom
hon in på rummet med en sån
Guds-närvaro och glädje över
sig att alla blev helt tagna.

Mamma rörde inte en droppe
alkohol eller en cigarett igen
efter detta. Hon berättade hela
sitt liv för andra så fort hon fick
tillfälle; om denne Jesus som

så räddade henne ur döds-
skuggans dal när allt var slut.

För en knapp månad sen fick

min kära mor flytta hem till 

himlen och till den Jesus hon

så länge följt och troget vittnat

om.

På det hospice hon tillbringade

sin sista månad var hon alltför

svag för att kunna göra det hon

helst hade velat; berätta för

personalen om Jesus.

Jag kände att jag vill göra den

avslutningen åt henne. Jag

skrev ett brev till personalen

där jag berättade mammas livs-

historia, och vad hon helst av

allt velat göra sin sista stund.

Några ur personalen blev djupt

gripna av det jag delade om

mammas liv. Mamma vittnade

så för dem genom mig under

sina sista timmar innan sin flytt.

Livet på jorden varar en kort

stund, evigheten tar sen vid,

den tar aldrig slut,  det är så

viktigt för oss alla att betänka

det och låta oss försonas med

Gud genom Jesus Kristus.

// Björn Hellman