Herre, lär oss att be

Det finns ett ställe i evangelierna där lärjungarna

säger till Jesus;

Herre, lär oss att be,.. (Luk 11:1) 

Jesus har just avslutat ett bönepass, och det verkar

som lärjungarna förstår att det måste finnas hemlig-

heter bakom Jesu framgångar. Jesus hade ju fram-

gång, det hände en del saker kring honom..

Det är då oerhört intressant att höra vad Jesus ska

ge för svar på en önskan som "Herre lär oss att be.."

Jesus börjar med att undervisa om bönen vi kallar
Fader vår;

Då sa han till dem: ”När ni ber, ska ni säga så: ’Fader, helgat
vare ditt namn; tillkomme ditt rike; vårt dagliga bröd ge oss
var dag; och förlåt oss våra synder, för också vi förlåter var
och en som är oss något skyldig; och inled oss inte i
frestelse." (Luk 11:2-4)

Fader vår är en viktig bön som samlar områden

kring vår vardag, vårt uppehälle, våra relationer, vår

helgelse och uthållighet i tron och om Guds rikes

tillväxt.

Men - Jesus fortsätter undervisningen med en rätt
märklig liknelse, och det är den jag vill försöka för-

medla min syn på med det här studiet.

Vi behöver inse att det är något mycket viktigt Jesus

vill förmedla med denna liknelse, lärjungarna har

bett honom att undervisa dem om bönens hemlig-

heter;

Ytterligare sa han till dem: ”Om någon av er har en vän och
mitt i natten kommer till denne och säger till honom: ’Käre vän,
låna mig tre bröd; för en av mina vänner har kommit resande
till mig, och jag har inget att sätta fram åt honom’ så svarar
kanske den andre inifrån huset och säger: ’Gör mig inte omak;
dörren är redan stängd, och både jag och mina barn har gått
till sängs; jag kan inte stå upp och göra dig något.’

Men jag säger er: Om han än inte, av det skälet att han är
hans vän, vill stå upp och ge honom något, så kommer han
likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp
och ge honom så mycket han behöver..” (Luk 11:5-8)

Jag tror Jesus vill lära oss att be för våra behov och ta
emot svar på bön från Gud i tro - genom uthållighet.

Vem som helst kan be en enda gång till Gud för ett

böneönskemål. Det är inte nödvändigtvis ett utslag av

tro. Man bara kollar om något händer.

När vi kommer och "knackar på dörren" hos vår vän "

för att få låna bröd" enligt liknelsen, så motsvarar det

att vi ber vår bön en första gång.

Från denna första bönen till dess vi får bönesvar be-

höver vi sedan stå fasta i tro. Vi behöver tro Gud om

att han är god (det är vad det handlar om att tro) även

om svar inte kommer direkt;

Vi kommer i den här världen inte undan ett moment av
uthållighet.


Det som händer efter "första knackningen" är relaterat
till kampen mellan kött och ande inom oss. Köttet har
ingen tro. Paulus säger i Romarbrevet att "i mitt kött

bor inget gott..". Köttet förväntar sig inte svar, och orkar

därför inte hålla ut i tro. Efter "den första knackningen"

kommer därför tvivelstankar som brev på posten.

Vad säger då tvivlen? Jo, de säger att Gud "har gått och
lagt sig" och inte är villig att stå upp och ge det man

bett honom om.

Dock; Jesus fortsätter undervisningen & säger att även
om "vännen" inte är mer god vän än så, så kommer han
ändå att stå upp och låna dig bröd för att du inte ger

dig, utan fortsätter att bulta ännu mer och leva om tills

han inte orkar höra på det längre utan står upp och ger

dig det du önskar.

Ska vi alltså behöva övertala Gud om att ge oss böne-

svar? Är Gud som en "vän" som gått och lagt sig och

inte orkar stiga upp och öppna sin dörr för oss?

Nej!! Denna undervisning om bön handlar inte om en

Gud som är ovillig men som vi till slut lyckas övertala.

Gud är alltid villig om vår bön är rimlig och är i enlig-

het med hans vilja i bibeln!

Den uthålliga bönen ändrar inte på Gud - den ändrar

istället på oss som ber!

När vi är uthålliga, trots tvivelrösten inom oss som

säger att " Gud kanske har gått och lagt sig", och vi

håller fast vid att Gud faktiskt är god och håller fast vid

vår böneönskan, så ska vi få se vårt bönesvar.


Fortsättningen på hela bibelsammanhanget i Luk 11
tror jag är tänkt som en förklaring till liknelsen om vän-
nen som gått och lagt sig;

På samma sätt säger jag till er: Be, och er ska vara givet; sök,
och ni ska finna; klappa, och för er ska vara upplåtet. För var
och en som ber, han får; och den som söker, han finner; och
för den som klappar ska vara upplåtet.

Finns bland er någon fader, som när hans son ber honom om
en fisk, i stället för en fisk räcker honom en orm, eller som
räcker honom en skorpion, när han ber om ett ägg?

Om nu ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, hur
mycket mer skall inte då den himmelske Fadern ge helig ande
åt dem som ber honom!” (Luk 11:9-13)

Här sägs att var och en som ber - han får. Det ställs en
fråga till oss: ger vi våra barn en skorpion när de ber om
ett ägg..?

Om nu vi som är onda förstår att ge våra barn goda saker;
hur mycket mer ska inte Gud ge sina barn goda saker!
Han är ju Gud. Hur mycket godare än Gud är vi..?

Jag tror det kan vara så att många felaktiga uppfattningar
och "teologier" om Gud har fött eller föds i mellan-

rummet mellan "den första knackningen" och fram till

dess "vännen" masar sig upp och öppnar dörren..

Teologiska uppfattningar om att Gud inte svarar på bön,
eller bön för vissa typer av behov, löper stor risk att

födas här, om vi ger upp.

Om vi inte får det bönesvar vi önskat, så är det ärligare

att konstatera att vi inte nådde ända fram med vår tro,

än att vi försöker förändra Guds egenskaper.

När vi tillmäter Gud diverse visa och höga syften bakom
uteblivet bönesvar - så kan det jämföras med rösten i lik-
nelsen, den som säger att vår vän gått och lagt sig och
inte orkar stiga upp. Vi kanske ger upp i förtid just för

att vi upplevt "att Gud redan svarat, men inifrån huset".

Men - om svaret inifrån huset inte är i linje med Guds

ord, och om inte dörren öppnats av en vänlig vän som

tagit sig tid att gå och öppna, är det då verkligen Gud

som svarat?

Eller är det en väl förtäckt otrosröst vi hört, som trängt

sig före Guds röst, och säger "skulle Gud ha sagt?"

Kan det vara så att vi ibland har kallat sånt som är skor-

pion för något gott - för Guds välsignelse?

/Björn Hellman