Saturday, June 27, 2020

Är samvetsfrihet vårdvägran?

Sverige behöver samvets-
frihet inom vården.
Det beror på att det inom
vården idag ingår moment
som inte är vård i vare sig
traditionell mening eller
efter kristen etik & moral.
Det främsta momentet är
att barnmorskor, ett yrke
som man väljer av passion
att hjälpa små barn till
världen, avkrävs att delta
vid aborter.
Det som vidare knackar
på dörren är dödshjälps-
debatten. Där har vi nu
haft en corona-epidemi
under vilken beslut fattats
om våra äldre som bor
på äldreboenden, att de
inte ska få den vård de är
berättigade till. Istället har
de fått "en hjälp" som
många, inklusive jag själv,
betraktar som dödshjälp.
Inom barnmorskeyrket
har vi barnmorskor i vårt
land som tvingats bort från
sina tjänster för att de inte
vill delta i avlivandet av
ofödda barn.
De har i flera fall fått söka
jobb i vårt grannland Norge,
där det finns en sundare,
mindre fundamentalistisk
syn i de kontroversiella
vårdfrågorna.
Sverige, som ofta leder ut-
vecklingen i Norden, har
gått allra längst i socialism
och avkristning. I vårt land
kallas idag åberopande av
samvetsfrihet för vård-
vägran.
Några av de barnmorskor
jag nämnt har lyft orätt-
visorna till Europadomstolen.
Men där har de nu mötts
av domare som bemöter
samveten med svåger-
politik. Frågan har be-
traktats som ringa, och
fått en nivå där tre domare
ingår i bedömningen och
där en av dem visat sig ha
varit grovt jävig.
En kristen vet att abort ut-
släcker ett unikt människo-
liv startat av skaparen, det
är han som "sammanväver
oss i vår moders liv" enligt
bibeln, och kan därför inte
delta i ett sådan moment
och det under namn av
vård.
Jag tror på fullt allvar den
svenska coronasituationen,
med 10 ggr fler döda än
i våra nordiska länder, har
samband med vår döds-
kultur på sjukhusens abort-
avdelningar där vi aborterar
över 30.000 ofödda varje
år.
Corona är inte bara ett bio-
logisk slumpmässigt in-
träffande. Det är en attack
från mörkrets välde, och
där nationer genom sitt
handlande i moralfrågor
själva brutit ner beskyddet
över sin nation - där drab-
bar Corona som mest
skoningslöst, och träffar
främst de svagaste.
Därför ska vi intensivt be
om väckelse och reform-
ation över Sverige under
det att vi själva både om-
vänder oss i vår egen
syn i dessa frågor, och om-
vänder oss från en tystnads-
kultur. Tystnad är inget
annat än medlöperi som
möjliggör ondskan.
I efterdyningarna av de
svåraste coronaeffekterna
längtar nu många män i
vårt land efter uppstart at
fotbollssäsong och att man
kan leva sina liv igen som
innan Corona.
Till dessa vill jag bara säga;
det finns inget att återvända
till utan omvändelse. Vi
kommer att få se fler kriser
framöver i världen, där
Corona kan visa sig ha varit
en fläkt i jämförelse;
Vi har passerat en port, gått
in i sådana tider nu där
Herren har sak med folken,
där hans beskydd lyfts p g a
vår egen oomvändhet, men
där det finns stark upprätt-
else för de folk som vänder
om till honom.
För han talar till, och ställer
krav på, enskilda människor
och nationer, inte politiska
världsorganisationer.
En fråga: jag får en hel del
motthugg i flera av de
frågorna jag skriver om här
på Facebook, och mesta-
dels av sådana som kallar
sig kristna, och sådana jag
känner eller känner till.
Men jag ser aldrig dessa
människor själva skriva i
kontroversiella frågor som
t ex abort. De höjer rösten
ibland, men bara efter att
de förvissat sig om att deras
fråga är accepterad av
"de kristna vännerna" och
av pastorn, och av deras
missionsobjekt på t ex
jobbet. Saltet har mist sin
sälta - mitt i bekännelsen
av Jesus.
Bibeln är tydlig med att vårt
liv på jorden är en strids-
mans, eftersom här finns
ondskan. Jag vill inte knacka
på himlens dörr och sam-
tidigt känna att jag gjorde
inte jobbet här. Jag vill i
himlen finna många som
kom dit för att jag gjorde
jobbet här.
Det vore hemskt att komma
dit och inte hitta någon där
som kom dit p g a min lyd-
nad till Gud. Ja, bibeln är
ju för övrigt tydlig med att
den som inte förmerat det
pund han/hon fick att för-
valta, inte kommer ditin
även om de ropat, och ropar,
Herre, Herre.


Björn Hellman



No comments:

Post a Comment