Herre, lär oss att be

Gud vill ge dig svar på bön mycket
mer än du vill ha svar på bön.

Han kommer inte ge dig en extra
fru.. eller svara på andra böner som
inte är förankrade i rättfärdighet.

Men svar på böner som är rimliga
utifrån ett sunt kristet liv, det kom-
mer han ge dig. Om och om igen.

Vi får svar på bön när vi ber i tro
på att "han är god och lönar dem
som söker honom" (Heb 11:1f).

Tron i sig är hindret för att be om
fel saker; vi ber inte om saker som
är skadliga, vi har inte tro för det.

Däremot kan vi be om långt mer än
vi kanske har trott - eftersom Gud,
när vi är i Kristus och har blivit hans
barn, vill slösa sin kärlek och om-
sorg på oss, också som ett vittnes-
börd för världen omkring.

När de som följde Jesus på vägen
såg allt mäktigt som kom ut ur Jesus
gemenskap med Fadern så bad de
honom; Herre, lär oss att be (läs
Lukas 11 kapitel).

När Jesus då ska ge dem den
viktigaste nyckeln till att få svar på
bön, ger han dem en till synes
märklig liknelse;

Han berättar om en kille som kom-
mer till sin vän på kvällen och
knackar på - han har fått besök och
behöver låna något att bjuda på.

Då säger vännen, utan att öppna
dörren, att han gått och lagt sig
och inte kan hjälpa honom.

Men killen utanför bankar då på
dörren till dess det blir olidligt för
"vännen" och till slut öppnas
dörren och han får vad han önskat.

Är då Gud som en ovillig vän, som
man måste tjata på - är det vad
Jesus vill förmedla i liknelsen?

Nej !!

Jesus förmedlar här att vi män-
niskor står i en strid mellan tro och
otro. Striden aktiveras när vi går
ut på fältet, när vi ska stå i tro
för att få svar på en bön där vi
önskat något från Gud.

Då börjar vår gamla otrosnatur
inom oss, som aldrig tror Gud om
gott, säga att "Gud har gått och
lagt sig", d v s att han är ovillig
att svara oss och ge oss vad vi
önskar.

Men, en sann vän är aldrig ovillig,
hur mycket mindre är då Gud o-
villig.. Han som redan sänt det
bästa och mest dyrbara han hade,
sin son, att dö för oss.

Så när vi kämpar trons kamp om
vårt bönesvar ska vi ha denna
liknelse framför våra ögon. Då
bultar vi, inte för att få en ovillig
Gud att gå upp ur sängen, utan
för att stå emot vår egen otro,
eller andra krafter som vill hindra
vårt bönesvar, vill få oss att ge
upp. Vi står fast i vår bön till
dess svar anländer.

En sann förälder vill allt gott för
sina barn. Hade vi sjuka barn så
skulle vi göra vad som helst för
våra barn, sälja vad vi äger, för
att de skulle bli friska & lyckliga.

Så hur mycket godare än Gud
är egentligen vi.....? Vi säger ju
att vi är godare än Gud när vi
säger att han har någon out-
grundlig orsak att inte hela oss
eller ge oss bönesvar, fastän vi
hade skaffat det samma själva
- om vi hade kunnat.

På grund av kampen om svaret
på bön så ger vi ofta upp innan
vi fått svar. Då måste vi hitta på
en from orsak varför vi inte fick
svar. Och då "skriver vi ofta om
bibeln".

Våra erfarenheter tillåts då över-
rida bibelns sanningar, och vi
ändrar på vår undervisning och
vi gör Jesu undervisning om intet.
Vi ändrar även synen på Guds
personlighet och lär ut så - och
hindrar med det en sann uppen-
barelse om Gud att nå världen.

Jesus är ytterst provokativ lite
senare i samma kapitel (Luk 11),
när han säger; "var bland er
finns en far som när hans son
ber honom om en fisk istället
ger sonen en skorpion?"

Att som kristna säga att Gu
inte vill hela oss från sjukdom,
fastän vi själva, och även män-
niskor ute i världen, gör allt för
de egna barnen - det är ju att
säga att Gud ger oss skorpioner
i handen istället för det vi
önskar, för att han har ett out-
grundligt fromt syfte med det.

Skyll inte fromt på Gud. Säg
istället som det är, att du inte
hade tro eller uthållighet, eller
att situationen blev för svår för
dig, kanske i ensamhet.

Då behåller du rätt bild av Gud
och rätt bild av dig och bevarar
dig i gemenskapen med Gud.

Rätt bild av Gud är sådan han
uppenbaras i Bibeln genom
Jesu undervisning och Jesu
tjänst. Jesus som botade ALLA
som kom till honom, utan
något enda undantag.


/Björn Hellman